Det är en stor börda att förse hushållet med dricksvatten.
Veckans bild, vecka 8, 2023
Långt uppe i bergen i norra Tamilnadu var vi på besök hos odlarfamilj. Området heter Kolli Hills. Här odlade man kassawa till pappersbruket i staden nedanför. Kassawa är rikligt på kolhydrater och ger pappret bättre kvalitet och det blir vitare. Den unga kvinnan hämtar vatten till hushållet i dessa plastkrukor, hivar upp en på huvudet och tar en i famnen. Ett tufft jobb. Beundransvärda samhällen med starka individer och en slitsam tillvaro. Hennes blick, självsäkerhet och stolthet finns närvarande.
Det blir många bilder den här veckan. Nu ytterligare en från Indien. Nostalgi. I staden där jag bodde finns ett tempel på ett av bergen. En trappa leder ända upp och fram till templets altare med brinnande ljus och nyplockade blommor. Och utsikten däruppifrån är fin. Hela Old Batlagundu finns nedanför och den damm/sjö som vid detta tillfälle hade gott om vatten gränsar mot odlade lotter längre bort.
Trapporna leder ner till byn och det är väl rustat med sittplatser för trötta besökare. Längs vägen upp mot templet på toppen satt även tiggare. En legal plats. Träden gav bra skugga hela vägen upp och det var varmt. En spännande bild med en böj som leder ögat ner mot gyttret av hus. Och sedan anar man hur jordbruket sedan brer ut sig.
Så mycket folk på en gång! Vad är det som händer? Är det bara unga män? och som de trängs. Läktarna verkar int så stabila? Här finns mycket att undra över. det här är en tradition i södra Indien som är svår att få stopp på. Unga män lockas att slåss med argsinta tjurar. Det är tjurrusning. Tjuren rusar genom skaran och har som mål att komma igenom och passera folkhavet. Ynglingarna ska hålla fast vid tjuren, gärna på ryggen av den och följa den ut genom skaran testosteronstinna unga män. Detta inträffar som en del av festen Pongal.
Jallikattu är ett djurplågeri om än inte i närheten av Spaniens tjurfäktning (som nog är förbjudna numera). Inga tjurar skadas, de är värdefulla, men blir enormt stressade. Desto fler män skadas och några får släppa livet till, 10 – 12 yngling omkom när vi var där och såg det hela. och det är ju fruktansvärt.
En rörig bild som ger en en hum om hur trängseln är och hur farligt det kan vara när en tjur rusar igenom skaran. Ett tveksamt folknöje tyckte vi men uppskattat, som det verkade, av lokalbefolkningen. Mitt i bild th verkar det vara något på gång. Är det en tjur? En häftig bild av en fascinerande och samtidigt otäck tillställning. En liknande bild finns här i bloggen, se 2018 2 februari.
Ytterligare en bild från Indien (jag har många fina) som är tagen på den gyllene globen utanför Pondicherry. Den ligger i anslutning till det sociala experimentet Auroville. Här ville några personer skapa en gemenskap mellan olika människor med olika bakgrund; etniskt, religiöst mm. Alla som bosatte sig här tog med varsin skopa jord hemifrån som sedan blandades och spreds inom området. Ett socialt experiment då hippierörelsen var stark och alternativa livsstilar florerade lite varstans. Det här var ett av de större. Fortfarande finns rester kvar och den gyllene globen renoverades när vi besökte. Nu lär den vara klar och är ett populärt turistmål.
I förgrunden, tre unga indiska kvinnor som säkert förundras över skapelsen framför dem. Men samtidigt är den indiska kulturen och religionen (oavsett hinduism, islam, buddism eller kritsten) färgstark och ett tempel av guld!! Guld är något som många indiska kvinnor bär. Till vardags näs- och örringar, halskedja och bangles. Bilden berättar en historia om en företeelse från 1960-tal som beskådas av 2000-talets ungdomar.
Efter stormen Otto blev lördagen (dagen efter) lite lugnare. Svanarna verkade lyckliga över att sjögräs virvlats upp och fyllde läsidan av bryggan – mycket mat. Till och från kom solen och gav ett bra ljus och här i motljuset kom svanarna till sin rätt. De här skådade vi vid Lill-Loas, Landskronas badplats.
Svanar med långa halsar med krok gör sig bra på bild. Ståtliga fåglar och här med vit fin fjäderdräkt. Visst fanns en del gråa som ännu inte ruggat, men de bör vara vit även de lite längre fram på vårkanten. Otto blev inte så läskig som befarat men svanarna här hade säkert en tuff natt.
Oxarna drar och bonden styr och ser till att både plöja/harva och ge goda såfåror till utsädet. Kvinna torde vara bondens fru med spånkorg med utsäde, lägger ut nöt för nöt i fåran.
Harmonisk bild på ett liv i harmoni med naturen eller en bild av ett strävsamt par som har det bra i ett Indien som utvecklas snabbt. De lär fortsätta sitt lantbrukarliv flera år till medans barnen får en annan framtid. Här på landsbygden kan livet verka slitsamt och sårbart och visst är det så. Indien kommer att mekaniseras, traktorer komma att dyka upp och ersätta oxarna och livet blir lite mindre slitsamt. Men vilken framtid kommer lantbrukarparets barn att få?
Snygga linjer i bilden som förstärker en harmonisk vardag på fältet. Bilden ger fantasin fritt spelrum…
Ett paddy field, risfält I motljusDen fina kyrkan i Velankanni vid soluppgångenSamosa I grytan i gatuköket
Veckans bilder vecka 7, 2023
Idag blir det tre bilder från min vistelse i Indien, 2004 – 2007. Tre olika bilder och ändå så “Indiska”. Den första är ett nyplanterat paddyfield, dvs ett risfält med plantor satta med handkraft i regelbundna avstånd mellan rader och mellan plantor. I motljuset ser man tydligt hur väl de är satta och vilken möda man lagt ner i fältet.
Den andra bilden är tagen ute vid kusten, vid Velankanni, en liten stad påverkad av portugiser under deras tid som kolonisatörer. Därav den ståtliga kyrkan i morgonljus. En ståtlig pjäs som på insidan har många av Indiens attribut. Ett kristet tempel i indisk tappning.
Den sista är ett “street photo” och det är så tacksamt att fota i Indiens otaliga och spännande gatumiljöer. Här ett gatukök som lagar friterade samosa, en väldigt god anrättning i all sin enkelhet. I bakgrunden den stor tesamovaren som också är så typisk i ett indiskt gathörn.
Tre bilder, med tre olika innehåll och berättelse. Männen i gathörnet arbetar där var dag med hjälp av några yngre män. Kanske de skulle varit i skolan… Mitten bilden får vara symbol för Indiens tolerans för olika religioner och olika kulturer i ett och samma land. Dessvärre har det nuvarande styrande partiet med PM Modi i spetsen blivit allt mer intolerant… Riset är basföda och så viktigt för landets hushållning. Det är både arbets- och vattenkrävande, Vatten är en resurs som är begränsad i Indien och andra alternativa grödor börjar odlas nu…
Nu har det varit blåsigt, regnigt eller dimmigt och råkallt. Så det blir en arkivbild från i höstas. Det var ovanligt många flockar som rastade här i höstas i oktober. Många trastar, mest björk- men även rödvinge- och dubbeltrast. Men det här är några starar som samlats med en björktrast (de var fler). Och de landar gärna i de höga askarna hos grannen.
Bilden är delad i mitten av en diagonal som ger lite spänning i bilden. Stararna är på sin vakt och spanar efter sparvhök eller annan fara. Det var en av dessa knispriga höstdagar men blå himmel och nästan vindstilla. trevlig motiv och en god idé att dra söderut när mörker och kyla är i antågande.
Gräsänder simmade förbiFlocken av vitfågel lyste över SkäldervikenSödra delen av Sandön med kråkaDel av viken i motljusGråhäger fiskar i kanten av Vege å
Veckans bild vecka 6, 2023
Ytterligare bilder från i onsdags – utflykt till Utvälingen och Vegeås mynning. Sandön ligger utanför som en stor sandrevel med ett rikt fågelliv. Det är fint här och fågellivet ut vid ön är livligt. Ingen närkontakt dock – det är beträdnadsförbud och bryggan är inte utlagd. Men det blev lite bilder ändå. Gräsänder är trevlig och verkar vara vana vid folk som går längs stranden. En häger vid själva mynning var fullt upptagen med att fiska. Och måsar lyste vita när de kom i flock över Skälderviken tillsammans med kanadagäss.
Ljuset är inte så intensivt så här i början av februari men ger ett bra fotoljus. Det blev många miljöbilder och man kan se att här är det vassarna som dominerar – inget badparadis, ingen playa. Det lär dock vara fint på sandön vars norra hälft är vikt för badare under sommaren.
For till Munkebäck häromdagen för att spana efter hornuggla. Det lär finnas några stycken som har sökt sitt vinterviste i en gran. Och mycket riktigt där var några av dem – tre – fyra, svårt att få bra insyn i deras väl skyddade plats för att vänta ut dagen inför nattens jakter. Alltför svåra att se och än värre att få inom skotthåll för kameran. Ett foto från ifjol finns på bloggen! Sök på “hornuggla”.
Så det blir en bild på större hackspett. Hackspettar är det gott om och nu i början av februari är det inte bara födosök utan också lite revirinmutning.
Perspektiv från mark på fågel högt upp, inte så lyckat. Stammar ger lite riktningar och touch till bilden. Uruselt ljus.
