Idag, kylig, blåsig och mulen november längtar vi trots allt ut i skogen. Men vi vill inte dra iväg någon längre sträcka, vi kör till Bälteberga. Och här blåser det inte lika mycket. De flesta löv har fallit och man hör vindens sus i trädtopparna. Nere i dalen är det riktigt skönt, så skönt det nu kan vara i november. Dammen längst bort, en miljödamm/kvävefälla hyser en hel hoper gräsänder – de är nog utfodrade här och kanske senare föremål för jakt?
Ett par bilder på alla dessa ekar som finns här på godsets marker;
Fredag lördag – besök i Floda och Alingsås. Lunch på Nääs. Och där bakom slottet Nääs stod den, den allra största av dem alla, rekordboken. En gigant.
Och lunchen var god och passande trevlig i novemberhösten. Men ack, det var så mycket kallare än Skåne.
Oj va fint, en strandpromenad från Barsebäcks hamn och norrut. Och solen stack på. Även om det inte var så mycket fågel att skåda så var det en varm och skön novemberdag. Inte riktigt vad man förväntar sig. Bläsänder rörde sig i vågorna och fick sällskap av gäss. Enstaka rovfågel typ vråk och tornfalk.
Ett fint område för en söndagsvandring.
Någon kallar dem Glumslövs backar, andra Hilleshög dalar, denna/dessa fina dalgång/ar ner mot Öresund. Vi var här i våras, 30 mars, se inlägg, och nu idag blev det en hösttur. De mjuka backarna är väldigt fina och vi tog en lagom promenad ner till havet och Rustningshamn, vidare upp för backen i söder upp till Skansarna. Trappan upp var nyrestaurerade och passade oss bra. Fika. Och sedan tillbaka. Tidig morgon med fint ljus en annars gråmulen dag. Och på morron är det som man ser som mest; ute på en sten vilade en säl, starflocken drog över kullarna, korpar lekte i luften, några rovfåglar retade upp kråkor, och mycket annat.
Dalen är ett av Landskronas smultronställen. Se bara dessa bilder;
Stigen ner mot havetAlla dessa rundade kullarSnår av fläderOch där på stenen låg denBukten i söderVy mot Sundvik och ÅlabodarnaSom sagt, mjuka kullarStarflock irriterade av rovfågeln, den som syns i nederkanten av bilden
Mitt på stigen står ett träd. Stigen kallas, av folket i Rammsjö, Gröna gång, och leder ner till havet och strandängarna. Här körde lastbilar fyllda med potatis förr. Och sedan växte den igen. Friska krafter tog tag i saken (stigen) och röjde så att det nu går lätt att ta sig fram igen, dock ej med lastbil.
Längs stigen växer många nyttigheter; björnbär, slån och nypon.
Och idag tisdag blev det en njutbar promenad i det otroligt fina vädret.
De har varit här en tid nu, björktrastarna, på flytt söderut. En och annan stannar.
Förr var de ovanliga och skygga, sedan blev de vanligare, häckade även här och dess läte skapade viss irritation. Nu är den inte lika vanlig längre men fortfarande vanlig.
Nu på hösten kommer små flockar och de söker efter olika frukter och bär, en och annan mask och vad som nu går att finna. Vårt äppelträd var uppskattat med några äpplen kvar. Våra koltrastar accepterar sällskapet.
Söndag och en närnaturtur, med fint väder om än lite blåsigt. Ute vid havet håller gässen till och de samsas med änder och vadare. Lundåkrabukten är verkligen en fågellokal av klass. Och här håller även kite-surfarna till. Det finns plats till alla.
Inne i skogen är det lugnare och björkarna är oktobergula. Det som stör är bullret från motorvägen. Vi rundar den sydligaste sjön med sina vigg och sothöns.
Järavallen är en god resurs med fina stigar.
Den 17 april hade jag ett inlägg om tranor – de var på väg norrut för dans vid Hornborgarsjön och häckning norröver. Då kom de i plogformationer med sina typiska trumpetande.
Och nu idag, ett halvt år senare, samma läte och samma plogar, är de på väg tillbaka till sina vintervisten.
Vemodigt, kanske, men också med visshet om att till våren kommer de åter.
Svåra att se? Kika lite till vänster och över kyrkspiran.
Nu dyker dom upp, murklorna i allén. Ett helt gäng ljusa murklor med sina veckade hattar/mössor och fårade fötter.
Vårens stenmurkla är ju en delikatess, det är inte dessa, höstens murklor. Visserligen har stenmurklan omvärderats och rekommendationen är nu; ät inte stenmurkla.
Vit hattmurkla är ok att äta men enligt svampboken inte den godaste av svampar, den har bara en stjärna. Så de får stå kvar i allén och vara dekorativa tillsammans med alla höstlöv.
Fredag på Bjäre med måttlig vind och lagom varmt. En skön promenad några timmar på strandängarna. Och här blommade trift och styvmorsviol och lite andra växter, lite sent på året men fint var det.
Buskar av slån och nypon var fulla med blå och röda frukter. Vackra att titta på och fint till alla flyttande fåglar. Och fält var sådda med honungsört för att sanera efter potatis,
Och alltid lika fint på Bjäre.
