Den slutliga striden mellan ont och gott, Armageddon. Och då skulle denna IPA vara det goda, och visst är den god, men knappast överlägsen. En bra beska, inte alltför tuff utan något rund. Söt och med en obestämbar kryddtouch.
Den är bryggd i Nya Zeeland av Epic Breweries. Jo, även namnet på bryggeriet är kaxigt. Och etiketten på baksidan följer samma jargong; in the beginning there was nothing …. Och sedan kom Epic Armageddon som ett angrepp på smaklökarna.
På framsidan står även; the answer to everything, och då undrar man vad dom menar med det – en marknadsföring som ligger i tiden månne?
En IPA från UK, Thornbridge. Den är god, mild för att vara en IPA. Nästan alltför mild.
Sitter på Bishops i Helsingborg och hör Bob Dylan i högtalaren, just like a rolling stone. En god miljö att njuta en god öl, så det är svårt att vara neutral.
Läskande med mild beska är omdömet. Inga frukter eller andra störande moment. En god öl helt enkelt, lite brödkänsla och som sagt, helt ok.
Här kommer ytterligare en Helsingborgare. Det här unga bryggeriet fick ju inte så gott omdöme när det gällde lakritsvarianten, men den här, en Indian Pale Ale är raka motsatsen. Den är drickbar och god. Den har den beska en IPA ska ha, den är en ale som är rätt mörk, två av malterna är karamelliserade – lätt rostade. Och humlen av tre olika sorter, import från Nya Zeeland, har rätt beska. En öl som inte bara är god den är snygg i glaset också. Se bilden.
En lager med touch av lakrits, kan det vara något? Nja, det här är en god lager med lite sälta, som om man tappat chipsen i ölen. Och med en svag lakritssmak.
Bryggd av Helsingborgs bryggeri, ett spännande och kreativt bryggeri. Och idén att samverka med Lakritsfabriken i Ramlösa är innovativt. Men resultatet var- hm – intressant på gränsen till katastrof.
Bryggeriet har betydligt godare öl än denna.
En Italiensk öl för ett varmt klimat, en malt av korn och majs. En mild öl som läskar. Månne bryggd för ett Medelhavsklimat. Lite fruktig, så kanske inte riktigt min öl. Och visst känner man humlen även om den inte sticker ut.
Den är ok trots allt en kväll på puben Helsing så här i slutet av oktober.
En Spansk mörk öl. Kraftig rostad god mältad och något söt. En härlig öl till tapas som här på Maria Tapasbar. En härlig mix av många smårätter med många smaker. Och då passar verkligen denna mörka spanska öl till.
Oktoberfest, St Eriks Oktober, en mörk god höstöl. En rostad malt ger den mörka karaktären som samtidigt förstärker beskan. Den här mörka lagern är riktigt god och passar bra till en kryddig korv.
En annan från samma bryggeri, St Eriks APA är recenserad den 26/7
Så fort man luktar på den skummande nyupphällda ölen känner man citrusaromens doft. Det är den typiska amerikanska humlen som doftar, den som ger många IPAs sin beska.
Gotlands bryggeri har lyckats skapa en god välbalanserad IPA med karaktär. Det är verkligen en öl som passar en ruggig oktoberkväll som denna och med en god bok.
En söt ljus öl, nästan godis. Bra mälta, men alltför hög sötma, det söta dominerar totalt. Humlen ger en mycket mild nästan obefintlig beska. Ölen är något kryddig med en tydlig smak av nejlika. Jo, den smakar nejlika.
Den här ölen ska inte drickas till fisksoppa med räkmacka som vi hade nu ikväll. Det här är en öl att dricka istället för kaffe och kaka. Eller en dessert-öl månne.
Belgisk öl, med 800 års tradition i ryggen och så blir det en sån här sötöl. Bättre kan ni.
God, mild, mmmm…. En beska som rullar runt mjukt i munnen, härligt.
Kornmalt, socker, jäst och vatten naturligtvis. Och humle, fem sorter, väl valda och en rund beska.
Hm, den är söt, inte så det stör, den är stark, 7,5 % och det stör lite.
Summa sumarum, en god em öl med lagom beska. En öl i väntan på tåget.
