Nu på morronen handlade dottern souvenir vi fortets port. I väntan på “the boss” satte vi oss i solen på ett fik en våning upp (ute) vid det enda bordet. En man frågade om det var ok att göra oss sällskap.
Han är från Irland, i min ålder, lärare och nu engelskmagister i den statliga skolan som ligger innanför murarna. Han helt enkelt knackade på och frågade om han fick hjälpa till. Ett självpåtaget uppdrag på fyra månader. Indiska statliga skolor har dåligt rykte här och han bekräftade. Ledighet införs snabbt om det är en alltför kall morron. Rektor lånar kateder och svarar på mobil mitt i undervisning etc etc
Men han kämpar på i sina klasser, ett annorlunda sätt att uppleva Indien.
Jag tog ingen bild av denne vänlige irländare utan det blir en bild på dottern och vår chaufför istället när vi just anlänt till vår första sanddyn;
Hej!
Det ser nästan farligt ut, att ge sig ut i öknen med en liten jeep. Hur laddar man upp för en sådan tur? Tar man mat och vatten med sig? Spadar om man skulle fastna?
Eva
Det var inte fullt så dramatiskt som det ser ut. Tharöknen är en av de öknar de bor flest människor, också en tröst om man skulle gå vilse