En roman om kärlek, lyder underrubriken. En kort, välskriven roman – den har ju fått pris. Lena Andersson är bra på att formulera sig och behandlar kärlekshistorien sakligt. Och vilken historia. En ung kvinna, Ester, blir förälskad i den äldre konstnären Hugo. Är det ömsesidigt? Är hon förälskad eller besatt? Är han likgiltig eller passionerad? Vem är juste? Vi har delade meningar i cirkeln.
De börjar med intellektuella samtal och vänskap och det hela krånglar till sig när sex kommer in i bilden.
Historien är banal, men har djupare dimensioner, eller…..
Att boken fått så goda recensioner och Augustpriset är för oss en gåta. Kan det vara för språket.
