Jag tar en tur genom byn när fortbildningen känns lite långsam. Allt är på tamil, jag får det mesta översatt, men, som sagt jag tar en paus.
Mina kompisar sitter i skuggan vid templet och ägnar sig åt ett slags brädspel. Jag är mer än välkommen. De känner väl på sig att även jag är pansjo. De är kanske inte så bra på att förklara, eller om det är jag som…. men efter några omgångar har jag reglerna någotsånär klara för mig. Jag passar på att ta några bilder på mina nya vänner. När jag lämnar dem efter en stund känner jag stelheten i mina leder och här sitter gubbarna med korslagda ben i flera timmar.
