Här bestämmer man – till stor del. Indien är en federation och var delstat har sin regering och lokala lagar och bestämmelser. Delhi är landets enande punkt med premiärminister med makt, Manmohan Singh, och president utan makt, Pranab Mukherjee och så en hel drös andra ministrar och politiker.
Det är en stor stad med väldigt många människor. Inflyttningen från landsbygden är omfattande och nykomlingar hamnar ofta i de ändlösa slumområdena.
Vi stannar vid vårt guesthouse på em, tar en promis i kvarteret, en stor marknad och allmänt vardagsliv.
Delhis Metro rullar nu och har gjort trafiken lite mindre kaotisk. Oavsett så är det rörigt, stökigt, etc och luften läskigt skitig. En av de värsta städerna i världen enl Times of India i dagens tidning (luften i Bejing är värre, ToI).
Vår sista dag här i Jaisalmer blir lugn. Förutom besöket vid Maharadjornas minnesplats är det takhäng som gäller. Taxi till stationen och ett väldans folkliv. Vi hittar vagn och platser, tredje klass sleeper AC.
Stor öppen vagn indelad i kupéer med sex sovplatser plus två i korridor.
Vi får sällskap av indiskt medelålders par som turistat och bl.a. ridit kamel. Ung kvinna med mormor som hälsat på släkt i Jaisalmer.
Vi somnar i rosaskimrande öken och vaknar i lika rosaskimrande grönskande landskap. Tågets rutor är tonade.
Vår sista stenhög i Jaisalmer blev en begravningsplats och den för maktens grabbar, Maharadjorna. Den ligger vackert vid en riktig oas här i det annars torra landskapet. Gröna fält sträcker sig i den lilla dalen som momenten blickar utöver.
Askan begravs i monumentet och ovan ställs en kruka med vatten. Ju större monument desto mer framgångsrik härskare.
Nere i sänkan stod det ett par traktorer med tankar som de fyllde med vatten för att köra ut till byar i närområdet.
För några år sedan var man på god väg att förbjuda både Pepsi o Coke på den indiska marknaden, de innehöll alltför mycket rester av bekämpningsmedel. Det blev aldrig något förbud.
Coca Cola tvingades stänga en fabrik i Kerala, man sänkte grundvattnet alltför mycket. Fabriken stängdes.
I den heliga staden Varanasi förorenade diskvatten så mycket att det blev problem. Lösning – CC skickar iväg diskvattnet i en pipeline.
Aktivist Vanda Shiva påstår att det går åt ca nio liter för att producera en liter Cola. Lite mer än tre kontrar CC
Och det finns mycket annat som CC inte kan vara så stolta över.
Och sen kan man undra om fosforsyra , socker, vatten och färg + smak kan vara så nyttigt. Här innehåller den även koffein för att ge en uppiggande effekt och/eller beroende. (Även i Sverige)
Tummen upp, var Indiens svar på Coke på 70-talet. Köptes sen av CC.
Ett hotell behöver varmvatten, och här i denna brännare eldas det morgon och kväll. Vintertid står solen alltför lågt för att paneler skulle löna sig påstår man. Solceller är kostsamma och ved finns tydligen att finna.
Ved, en förnybar energikälla – kanske inte så förnybar dock i dessa ökentrakter.
Här i Jaisalmer på gränsen till den stora Tharöknen är somrarna olidligt varma, 40 – 50 grader. En ökning med ett par grader här, som man talar om, vore katastrof.
Äntligen, närkontakt med det djur man förknippar med öken mer än något annat, kamel, eller för att vara korrekt, dromedar.
Just hemkomna från en fyradagars ökenvandring står de där och tankar vatten vid sidan om landsvägen. Och foder ska de också få, hö av kamelgräs och en ärtväxt. Magiska djur på nära håll, och något sträva att klappa.
Kamelägaren vill gärna var med på bild.
Nu på morronen handlade dottern souvenir vi fortets port. I väntan på “the boss” satte vi oss i solen på ett fik en våning upp (ute) vid det enda bordet. En man frågade om det var ok att göra oss sällskap.
Han är från Irland, i min ålder, lärare och nu engelskmagister i den statliga skolan som ligger innanför murarna. Han helt enkelt knackade på och frågade om han fick hjälpa till. Ett självpåtaget uppdrag på fyra månader. Indiska statliga skolor har dåligt rykte här och han bekräftade. Ledighet införs snabbt om det är en alltför kall morron. Rektor lånar kateder och svarar på mobil mitt i undervisning etc etc
Men han kämpar på i sina klasser, ett annorlunda sätt att uppleva Indien.
Jag tog ingen bild av denne vänlige irländare utan det blir en bild på dottern och vår chaufför istället när vi just anlänt till vår första sanddyn;
Idag, söndag 26 januari är det Indiens nationaldag. Firandet startade redan imorse med skolklasser som skanderade i kör, prydligt uppställda.
Och nu ikväll var det musik och underhållning, sång och dans. Läktarna fylls snabbt på stadens arena, en stor stadium med underlag av ökensand.
26/1 1950 antog man den Indiska grundlagen och det ska firas.
Kuldara, by av 84 stycken som övergavs för 179 år sedan.
Kunglighet, Diwa Salam Singh Metha, kom ridande förbi byn.
Fick syn på 16 årig ung skönhet.
Vill gifta sig med henne.
Trots sina 50 år och fem fruar.
Byn har inget val, frivilligt eller med våld.
Hela byn flyr.
Byn ingår i byordning av totalt 84 byar. Alla byar töms samma natt.
Byborna uttalar sin förbannelse.
Ingen vågar bo i byn.
Nu turistmål.
Vakten vägrar bo i byn, bor några km bort.
Igår gjorde vi vår ökentur, med Jeep. Tharöknen är till stor del bebodd och byar ligger glest i detta torra landskap. På vår väg västerut besökte vi en övergiven by, med en märklig sägen (återkommer) och vidare via några små byar ut till vidsträckta sanddyner. Fantastiska formationer. Och där en bra bit bort sitter ökengänget; ett tjugotal gamar och väntar….
Solen sänker sig och stjärnhimlen tänds och visst känner vi igen Orions bälte, Karlavagnen och några till.
