Det här är en exklusiv raritet, en svamp som växer på fläderstammar, judasöra, och här ett klipp ur Wikipedia;
Judasöra (Auricularia auricula-judae, även: Auricularia polytricha, Auricularia auricula, Auricularia sambucina och Hirneola auricula-judae) är en trädväxande matsvamp, främst använd i östasiatisk matlagning. Som art är svampen utbredd över större delen av världen.
Så långt Wikipedia, och enligt svampboken, rar men god. Jag har inte smakat den, än. Den lär vara svårstekt, den hoppar runt i stekpannan. Det här exemplaret växer på flädern i vår trädgård. Så fantastiskt, en stor fin fläderbuske med en sällsynt svamp.
En gnutta sol fick vi på vår å-tur per bil idag. Nu i höst har jag arbetat med ett uppdrag, Saxån-Braån och en sammanställning områdesvis. Och då vill man gärna se alla dessa data i naturen. Det finns många fina sträckor längs våra åar som är fina. Vatten ger liv i landskapet och nu på vintern när det är isfritt är det en hel del fåglar som nyttjar vattenspeglar och de lite lugnare avsnitten av åarna.
Bilderna är tagna längs Braån, som återhämtat sig väl efter skandalen med BT-kemi i Teckomatorp.
En gnutta sol idag men blåsigt. Vi tog en tur ut till Salviken med sikte på gäss och örnar. Men ack ingetdera, dock en häger, nån rovis- förmodligen en ormvråk, spillkråka, meståg mm
En fin tur trots allt.
Här håller man på att restaurera gamla betesmarker. En del var röjt och stängslat, lovande åtgärder för att skapa intressanta biotoper.
Med havet i väster och motorväg och köpcentrum i öster är det verkligen ett närnaturområde som är så viktigt för oss naturlufsare.
Visst blev det lite natur också, nu när vi var i Stockholm senast. Och här kommer några bilder från den fina skog som ligger så nära Bagis. Det är en riktig sagoskog med bergsknallar med mossa, vattendrag med sina mystiska reflektioner och susande tallar. Vi fick en fantastisk fin tur genom en liten del av det stora reservat som ligger så nära Stockholm. En bit söder om Söder.
Idag, kylig, blåsig och mulen november längtar vi trots allt ut i skogen. Men vi vill inte dra iväg någon längre sträcka, vi kör till Bälteberga. Och här blåser det inte lika mycket. De flesta löv har fallit och man hör vindens sus i trädtopparna. Nere i dalen är det riktigt skönt, så skönt det nu kan vara i november. Dammen längst bort, en miljödamm/kvävefälla hyser en hel hoper gräsänder – de är nog utfodrade här och kanske senare föremål för jakt?
Ett par bilder på alla dessa ekar som finns här på godsets marker;
Fredag lördag – besök i Floda och Alingsås. Lunch på Nääs. Och där bakom slottet Nääs stod den, den allra största av dem alla, rekordboken. En gigant.
Och lunchen var god och passande trevlig i novemberhösten. Men ack, det var så mycket kallare än Skåne.
Oj va fint, en strandpromenad från Barsebäcks hamn och norrut. Och solen stack på. Även om det inte var så mycket fågel att skåda så var det en varm och skön novemberdag. Inte riktigt vad man förväntar sig. Bläsänder rörde sig i vågorna och fick sällskap av gäss. Enstaka rovfågel typ vråk och tornfalk.
Ett fint område för en söndagsvandring.
Någon kallar dem Glumslövs backar, andra Hilleshög dalar, denna/dessa fina dalgång/ar ner mot Öresund. Vi var här i våras, 30 mars, se inlägg, och nu idag blev det en hösttur. De mjuka backarna är väldigt fina och vi tog en lagom promenad ner till havet och Rustningshamn, vidare upp för backen i söder upp till Skansarna. Trappan upp var nyrestaurerade och passade oss bra. Fika. Och sedan tillbaka. Tidig morgon med fint ljus en annars gråmulen dag. Och på morron är det som man ser som mest; ute på en sten vilade en säl, starflocken drog över kullarna, korpar lekte i luften, några rovfåglar retade upp kråkor, och mycket annat.
Dalen är ett av Landskronas smultronställen. Se bara dessa bilder;
Stigen ner mot havetAlla dessa rundade kullarSnår av fläderOch där på stenen låg denBukten i söderVy mot Sundvik och ÅlabodarnaSom sagt, mjuka kullarStarflock irriterade av rovfågeln, den som syns i nederkanten av bilden
Mitt på stigen står ett träd. Stigen kallas, av folket i Rammsjö, Gröna gång, och leder ner till havet och strandängarna. Här körde lastbilar fyllda med potatis förr. Och sedan växte den igen. Friska krafter tog tag i saken (stigen) och röjde så att det nu går lätt att ta sig fram igen, dock ej med lastbil.
Längs stigen växer många nyttigheter; björnbär, slån och nypon.
Och idag tisdag blev det en njutbar promenad i det otroligt fina vädret.
De har varit här en tid nu, björktrastarna, på flytt söderut. En och annan stannar.
Förr var de ovanliga och skygga, sedan blev de vanligare, häckade även här och dess läte skapade viss irritation. Nu är den inte lika vanlig längre men fortfarande vanlig.
Nu på hösten kommer små flockar och de söker efter olika frukter och bär, en och annan mask och vad som nu går att finna. Vårt äppelträd var uppskattat med några äpplen kvar. Våra koltrastar accepterar sällskapet.
