En lager med touch av lakrits, kan det vara något? Nja, det här är en god lager med lite sälta, som om man tappat chipsen i ölen. Och med en svag lakritssmak.
Bryggd av Helsingborgs bryggeri, ett spännande och kreativt bryggeri. Och idén att samverka med Lakritsfabriken i Ramlösa är innovativt. Men resultatet var- hm – intressant på gränsen till katastrof.
Bryggeriet har betydligt godare öl än denna.
Veckans Bild v 45
Nu på hösten samlar sig kråkor, råkor och kajor i stora grupper och drar runt i landskapet. Igår när det var en skaplig sydlig vind lekte en hel flock runt kyrktornet. Och de höll på en bra stund så att jag hann in efter kameran och ta några bilder.
Blev det speciella vindar runt tornet, eller är de förgyllda delarna på spiran spännande för kråkfåglar? Men det var verkligen en uppvisning och jag tolkade det som om de hade ganska roligt däruppe runt tornet. Varför gör ni så där, skulle man vilja fråga – För att vi kan, kanske svaret skulle bli.
Svarta siluetter är effektfullt mot den något blå himmelen, fotogeniskt.
Någon kallar dem Glumslövs backar, andra Hilleshög dalar, denna/dessa fina dalgång/ar ner mot Öresund. Vi var här i våras, 30 mars, se inlägg, och nu idag blev det en hösttur. De mjuka backarna är väldigt fina och vi tog en lagom promenad ner till havet och Rustningshamn, vidare upp för backen i söder upp till Skansarna. Trappan upp var nyrestaurerade och passade oss bra. Fika. Och sedan tillbaka. Tidig morgon med fint ljus en annars gråmulen dag. Och på morron är det som man ser som mest; ute på en sten vilade en säl, starflocken drog över kullarna, korpar lekte i luften, några rovfåglar retade upp kråkor, och mycket annat.
Dalen är ett av Landskronas smultronställen. Se bara dessa bilder;
Veckans Bild, v 44. är tagen vid årsskiftet -05-06 och vid dammen i den södra delen av storstaden Madurai. Templet på ön i dammen besöks av många under dagen med hjälp av små ekor. Damen i röd sari väntar på att få följa med över för att besöka templet. I Indien är religionen levande och att besöka templet ska man göra några gånger per vecka. Hemma har man naturligtvis sitt eget bönerum, poyarummet, så att man kan be när andan faller på.
Den här dammen fungerar också som heligt bad. På vissa ställen går det trappor ner i vattnet lagom för att kunna doppa sig – a holy dip
I våras trodde vi att fikonet lagt av, frusit och helt enkelt dött. Det kan man knappt tro nu, den är verkligen stor och frodig, ett praktexemplar. Nu förbereder den sig för en ny vinter och fikonlövet gulnar snyggt. Årets fikonfrukter missade vi, koltrasten hann före. Så här på en södervägg klarar den vintern i södra Sverige, frågan är bara om den inte skull få sällskap av något annat för oss exotiskt;
Persika, aprikos, mandelträd eller kiwi. Vi får se till våren.
En Italiensk öl för ett varmt klimat, en malt av korn och majs. En mild öl som läskar. Månne bryggd för ett Medelhavsklimat. Lite fruktig, så kanske inte riktigt min öl. Och visst känner man humlen även om den inte sticker ut.
Den är ok trots allt en kväll på puben Helsing så här i slutet av oktober.
Mitt på stigen står ett träd. Stigen kallas, av folket i Rammsjö, Gröna gång, och leder ner till havet och strandängarna. Här körde lastbilar fyllda med potatis förr. Och sedan växte den igen. Friska krafter tog tag i saken (stigen) och röjde så att det nu går lätt att ta sig fram igen, dock ej med lastbil.
Längs stigen växer många nyttigheter; björnbär, slån och nypon.
Och idag tisdag blev det en njutbar promenad i det otroligt fina vädret.
De har varit här en tid nu, björktrastarna, på flytt söderut. En och annan stannar.
Förr var de ovanliga och skygga, sedan blev de vanligare, häckade även här och dess läte skapade viss irritation. Nu är den inte lika vanlig längre men fortfarande vanlig.
Nu på hösten kommer små flockar och de söker efter olika frukter och bär, en och annan mask och vad som nu går att finna. Vårt äppelträd var uppskattat med några äpplen kvar. Våra koltrastar accepterar sällskapet.
