Förmiddagens trädgård var riktigt mysig, en sittgrupp under körsbärsträdet tex, och sw-pool, ängsmark m rosor o vilda orkidéer. En trivsam och ombonad skapelse. Fin. Det var alltså King Johns Lodge.
På em, Pashley Manor, en trädgård för att visa upp och inte så mycket fika i. Ett signum för den aristokratiska familjen, med ett litet nätt hus till; just eight bedrooms. Fina blomsterlister, rosträdgård som imponerade, damm med ö, och skulpturer lite varstans – de var till salu, även det ett sätt att hålla igång trädgården. Ett 15-tal är engagerade i skötseln, varav fem på heltid. Här fick vi vår lunch – tomatsoppa m öl.
Ett par av Englands mest berömda trädgårdar blev det idag; Great Dixter och Sissinghurst. Två makalösa trädgårdar, mycket olika, och båda med genomtänkt design. Great D med massor av olika växter i alla rabatter, ett hotch-potch utan like, som gjorde sig väldigt bra. Sedan ett enormt mullbärsträd en nedsänkt trädgård med damm och mycket annat.
Sissinghurst, ett slott med trädgårdsrum i olika färger, en stor variation av rosor och stora parkytor. Men vi började besöket med en trevlig lunch. Och här några bilder fr Sissinghurst;
Idag, torsdag och gråkall morron. Och regnet kom, duggande medan vi gick runt i Lady Collums trädgård, Clinton Lodge. Huset fr 1600-talet o tanten själv nästan från samma århundrade (eller kanske inte). En excentrisk dam som vandrat i Nepal, Ladakh och bestigit Kilimanjaro. Och som sagt skapat en sagolik trädgård. Fikat m mjuk kaka var en höjdare.
På em lunch och trädgård hos Michael o Deborah Bedford. Ringmer Park. Lite mer än 3 ha med trädgårdsrum, 600 olika rosor och vyer ut mot det omgivande landskapet o South Downs. Michael som guidade var en riktig entusiast, en sann trädgårdsnörd. Under 33 års tid har paret skapat allt detta.
Ovan, tre bilder fr Clinton Lodge, nedan ett par bilder från RingmerPark.
På förmiddagen idag besökte vi Long Barn i Sevenoaks en timme+ buss norrut. Trädgården har en spännande historia och vårdas nu av ett ungt par – med hjälp av trädgårdsmästare. Vita Sackville-West och Harold Nicolson skapade trädgården från 1915 och framåt. Utvecklades av Edwin Lutyena – googla för mer info!
Det var en väldans innehållsrik o spännande tr-gård terrasserad i en sluttning. Wow.
Lunch i Tunbridge Wells, en liten stad på väg söderut, typisk eng småstad.
Nästa stopp Monk’s House med litet hus och liten trädgård. Ett ställe som Virginia Wolf o hennes man Leonard hade som lantställe. Och här satt VW och skrev sina mest kända böcker. Bloomsburygruppen träffades ofta här, de var den tidens trendsättare med stort inflytande på det eng kulturlivet. Mellan sina diskussioner och intellektuella samtal vandrade man runt i the cottage garden. Och trädgård o hus är väl underhållna tack vare frivilliga krafter.
Så, nu har vår trädgårdsresa börjat, resan med Karin, till södra England. Vi har just checkat in på hotellet i Eastbourne och ser ut över Engelska kanalen.
En trädgård idag med sådär 1,7 ha, lite mer park typ, med en intensiv del närmast huset. Välskött och designat i olika stil och med många blommande Austinrosor. Borde Hill Garden.
Tack Marcus o Stina att vi fick övernatta hos er, incheckningen var snortidig.
En engelsk titel men på svenska, Kazuo Ishiguros roman från 2005. Ishiguro fick Nobelpriset nu senast, 2017. En engelsman med rötter i Japan, en berättare som ville bli popmusiker.
Romanen handlar om några ungdomar som växer upp på internatskola på den engelska landsbygden. Vi får berättelsen av Kathy som inleder med att säga att hon är vårdare och att hon är 31. Vi får hennes minnen av skolgången och hur de uppfostras att bli allmänbildade individer med egen själ. De som går på skolan är speciella och deras hälsa är viktig. Man anar en bit in i boken vad det handlar om och berättaren ger oss pusselbitarna efterhand. En tänkvärd historia med ett perspektiv på tillvaron som för oss är otänkbar och direkt fruktansvärd.
Ishigura lotsar oss skickligt genom berättelsen utan några stora åthävor. Inga pekpinnar, inga ställningstagande (eller?), det är mer upp till oss att reagera.
Vi tyckte alla att det här var en läsvärd bok och Återstoden av dagen finns nu på min lista: Att läsas.
En öl för smakrik mat och goa tillfällen. Och då hör man att den är bryggd i Göteborg – Oceanbryggeriet. Jo en riktigt god öl, med bra beska, härlig malt och nästan en känsla av saltstänk. Skummar dåligt (häll snabbt), ett minus, annars bara en positiv känsla. 3,8 %, även det bra, minskar sötman +, och så är den ekologisk, kornet.
Borta bra, hemma bäst. En strålande fin dag- molnfri himmel och buss från Celle vid 9-tiden. Småvägar genom det Nordtyska landskapet och det är vackert så här i försommaren. Rapsen blommar, hagtornen längs åkrar blommar, fläder likaså och oxeln mfl.
Summasummarum; Celle var värt ett besök, sparrissoppan var väldigt god, heden var svår att få grepp om och det var bara på ett par ställen vi fick se ljungheden. Bussresa med 65+ är en upplevelse i sig. Det var fyra intressanta/trevliga dagar.
Och det blev naturligtvis ett stopp, innan lunch, med gränshandel. Maxranson per person 40kg ?. Det klirrade duktigt i bagagerummet efter stoppet. Dock så köpte vi själva bara choklad, kex o honung. Reklamskylten fanns utanför Fleggaards:
En riktigt god tysk öl, när den är som bäst. Stadens museum har en liten shop och ett lite större café som även serverar öl. Och det var här som jag kunde prova denna braiga pils. Bra beska, stadig kropp och mälta. Och så har de lång erfarenhet av att brygga. Ett lokalt bryggeri nära Celle. Krombacher Pils. Helt ok.
Idag en förmiddag med marknad och slottsbesök. Crepes till lunch och sedan bussen till Lunburger Heide. Fika typ mega- och sedan närkontakt med dessa genuina får som vandrar runt på heden. Dagen avslutades med en trevlig middag ute i by på heden.
Fullspäckad dag – trevlig och lagom typ. God mat och god öl. Helt ok.
