Fredag och den första april, och jag avstår från att skämta. Jag visar några bilder istället, några bilder vi tog imorse ute vid Pulken. Det är ett ställe söder om Kristianstad som ingår i K-stads Vattenrike. En fin fågellokal och nu även för tranor. Tranorna började komma för några år sedan och för att minska skadorna de gjorde på grödorna runt om så startade utfodringen. Smart.
När vi anländer på morgonen är tranorna också på ingång och flockvis kommer de och landar. Många övernattar i våtmarken men en del drar iväg till Hammarsjön för att sova. Så där ute på den fina ängsmarken står de som en grå massa och kacklar – för de gör de verkligen. I tubkikaren ser man tydligt hur eleganta dessa stora fåglar är med plymer och långa halsar.
Här är några bilder – de ger en liten hum om hur det var imorse;
Vecka 13 2016, Veckans bild
Denna vecka, en naturbild, eller inte. Snarare en symbol för hur budskap sprider sig som ringar på vattnet. Goda budskap må man hoppas. För dessa två är det våren som är på gång och som gör att de virvlar runt på ytan. Det är två skrattmåsar och när de har fått utfärgade huvuden – den chokladmörka färgen så är det vår. På vintern har de nästan vita på huvuden och är svåra att skilja från vanlig fiskmås. Nu är de två eleganta måsar som simmar runt och sätter ringarna på vattnet i rörelse.
Bilden har en god komposition, och är suverän i färgsättning – enkel och lika elegant som måsarna. En diabild tagen 1992 upp vid Hornborgarsjön när vi spanade efter tranor. Jodå vi såg massor av tranor också.
Och det är en bild att bli glad av och glädjas åt dessa två vitfåglar som inte alltid är uppskattade. Det finns plats för oss alla.
Vecka 11 och veckans bild
Sportlov 1992 och en vandring runt Krageholmssjön en solig vinterdag, gnistande sol i is och lite snö. Is och vass kan ge märkliga och samtidigt snygga formationer.
En bild rakt av – visst, här skulle man kunnat krupit ner en bit till och fått med horisont – eller krupit ännu närmre och fått en intressant makrobild. Och så kan det bli så här också – helt ok.
För första gången sen vi flyttade hit kom en spillkråka på besök, nytt tomtkryss! En fascinerande fågel, svart och med sin röda hätta. En riktig signal. Den började med att bearbeta några stubbar, typ huggkubbar och vi kikade på den en lång stund genom sovrumsfönstret. Jag tog ett par bilder genom fönstret – grått skimmer – asch då. Och sen kom grannen och inte blev fågeln rädd, den fortsatte bara att jobba på kubben.
Så ut och fokusera och det blev en massa bilder och tid att se till att skärpa till dem. Och efter en stund behövde han en paus och satte sig i en hasselslana och det såg ut som han nickade till en stund;
Veckans bild, vecka 42/2015
Några minus och lite snö, december 1995 och ett mystiskt ljus mellan granarna. Och nog ser granskogen väldans risig ut. Ett häftigt foto som lever tack vare ljuset. Ett aktuellt foto som en baksida på hur det ser ut när biologisk mångfald inte får första prioritet. Och inte är det bättre idag 20 år senare. Det har ju till och med varit Biologiska mångfaldens år, deklarerat av FN och Bank i Moon via You-Tube – ligger säkert fortfarande kvar. Googla på Biodiversity!
Gråmulet och med regnet hängande i luften. Vi är på Järavallen m barn o barnbarn. Björkarna har gulnat och naturen förbereder sig för vintern. Det är vindstilla och tyst, om man bortser från trafikljudet fr motorvägen (svårt). Här några bilder fr dagens utflykt med kaffe och macka;
I söndags var det dags för höstens svampexkursion. Och vi drog till Söderåsen, upp på Serpentinvägen och därifrån en lång promenad, en runda, ner i dalen och vidare tillbaka uppför en riktig brant.
Det kändes som en mellanperiod, inte riktigt gott om svamp, bara enstaka soppar och inte så mycket av trumpetsvamp o trattkantarell.
Men dagens behållning var en raritet, sydlig sotticka, och en lite mer vanlig porslinskivling. och sedan blev det ett par trattkantareller till stekpannan med smör.
Nu äntligen har vi hittat lite svamp. Säsongen har kommit igång igen. Och det med råge. Både stolt fjällskivling och Karl-Johan. Regn i skurar var utlovat till idag och vi lyckades ta oss ut mellan dem, tur eller skicklighet ?.
Båda (svamparna) är lätta att känna igen, den stolta helt outstanding och Kalle med sin typiska sopp-undersida och sedan ett vitt ådernät på foten där den möter hatten. Och stensopp, eller Karl-Johan som den också kallas är nog den bästa av alla svampar. Italienare lär vara beredda att betala duktigt för den. Kanske en rackarns god affärside, torkade K-J i snyggt emballage.
Och här en bild på tillagad fjällskivling i en liten stekpanna och med matlagningsgrädde tillsatt – mumms.
Igår var det dags igen – ut i naturen. Vid Hjärnarp finns en skylt – Djurholmen – följ den och upptäck en fin högmosse på Hallandsås. Jag fick ett uppdrag att guida ett gäng 55+, en kurs på Munka folkhögskola (min gamla skola/arbetsplats). En bra vandring genom blandskog och fram till mossen. Väl framme – vilken känsla – det var nästan man kunde höra orrspelet ute på myr/mossen. Fast det är ju fel årstid, får återkomma någon tidig vårmorgon. Det lär finnas tjäder också.
Har du inte varit vid Djurholmen så åk dit någon dag få en skön promenad och upplev ett stycke unik natur.
Ska man plocka svamp och då sopp som Karl-Johan så är det Vombs fure som gäller. Så i onsdags drog vi iväg till skogs. Först landade vi vid Övedskloster – vi har köpt Rundvandringar av Karin Hoffman (superbra) och följde vandring 2 i den. Boken har undertiteln Evighetsträd, och det finns det gott om i omgivningarna runt Öved.
Vandringen går genom fina hagmarker, gammal lövskog men även genom slottets park. Väl nere vid Vombsjön hittar man också flertal imponerande träd med knotiga rötter, enorma pilar som lutar sig över stranden som palmer vid tropiska stränder. Och i onsdags var det nästan sommar.
Vi avslutade vår naturrunda med en snabb tur till Vombs fure för att kolla svampläget – besvikelse – inte en enda sopp och inget annat heller.
