Kvinnan på bilden har skördat blommor till marknaden i Nilakottai. Det är nerium, schersmin, tagetes med flera olika blommor som skördas var eller varannan dag. Ljuset är så fint på morronen och ingen vind. Lagom temperatur och blommorna håller längre om de plockas tidigt. Hela familjer är ute och skördar någon timma innan övrig sysslor och skola tar vid. En bild rakt fram och färger som ger bilden sin lyster. En bild som ger många tankar. Livserfarenhet, Indien, landsbygd, harmoni, och man undrar – hur är det att vara kvinna i Indien idag …
Två bilder i idag också. Här är det arbete och lite lugnare spel vid kanten på dammen. Äldre män jobbar i lantbruket med att plantera ut småplantor av ris. vanligtvis är det kvinnor som sköter planteringen. Ett tufft jobb för ömma ryggar. Och det är många plantor som ska sättas. Tre män i rörelse. med palm i bakgrund som även den reflekteras i vattenytan. En gråmulen dag och ljuset blir så annorlunda jämfört med den gassande solen.
De fyra männen vid poolkanten verkar vara djupt försjunkna i spelet. En lugn morgon för två äldre herrar. Det är en söndagmorgon och inga förpliktelser denna dag. Män från staden tenderar att bli “tjubby” när de kommer upp i ålder. Men alls icke här.
Bilderna skildrar, som sagt, den indiska vardagen på landsbygden. Och det är en, på ytan, lugn tillvaro. När regnen kommer som förväntat och skörden blir ok så är det säkert en god tillvaro. Men skördar slå fel. Lånehajar gör livet surt och mycket annat finns som förpestar livet. Bilderna speglar en stund av arbete och en stund av vila. Men bakom det harmoniska finns lång livserfarenhet och kunskap.
Här kommer ytterligare bilder denna vecka. Två bilder från en typisk småstad i södra Indien. Här går livet sin gilla gång. Ingen trafik, människor är på jobb och stadscentrum är lugnt. Ibland dundrar det förbi en buss och sen är det lugnt igen. Och blir man sugen på en kopp the finns naturligtvis ett thestånd – chai här i Tamilnadu.
Två bilder av vardag i Indien. Under ytan sker naturligtvis massor som man kan ana men egentligen inte har en hum om. Indien är demokratiskt med val på olika nivåer. Här på landsbygden finns en indelning i panchayt, några småstäder med byar som bildar en enhet med valda representanter. Presidenten för det panchayt jag bodde i var en driftig och klok kvinna.
Två bilder idag, båda från vår vandring upp i bergan i sydvästra Tamilnadu, Indien. En vandring i väglösa trakter för att hälsa på en by högt uppe. Vi följde vattendraget, på en stig och vi visste att det var den stigen vi skulle följa. Halvvägs mötte vi män med ett par fullastade hästar. Lime, kaffe, trädbomull mm fraktas på hästrygg ner till staden vid foten av berget.
Vattnet forsar fram med god kraft och har gjort så sedan urminnes tider. Och man ser hur stenen har urholkats och bildat vattenkar i forsen på många ställen.
Bilden är tagen mitt på dan i blagande sol och i motljus. Grönskan är påtaglig och man förstår att vattnet är en livsnerv här. Man kan nästan höra hur vattnet brusar och luftfuktigheten här är större än nere på slätten. Två bilder med samma motiv – det kommer fler från den här vandringen.
Här kommer några fågelbilder från Lund. I sydvästra Lund ligger staden reningsverk och i anslutning till det finns et par tre dammar som gästas frekvent var vinter med änder. Och i år skulle det också ha landat en blåvingad årta från Nordamerika. Jag fick se den! och en massa trevliga änder. Här en gräsand som slagit följe med en snatterand. De verkar vara ok tillsammans även om gräsanden är betydligt större.
Det suddiga ger intryck av att vassen är ivägen för fotografen, och det är meningen – en smygande fotograf som kikar utan att störa. Linjer och rörelse som ger rörelse på vattenytan. Två bilder, svårt att välja.
På stranden i Chennai händer det alltid saker. Här samlas folk om kvällarna och strosar, spelar boll mm. Inte så många badar. Ridande poliser, månglare och som sagt folk som hänger. Här är en djuping som erbjuder oss att bli fotograferade tillsammans med någon av Indiens mest berömda filmstjärnor (2006). Och som bakgrund kan man få Thaj Mahal i solnedgång. Den här bilden är tagen mitt på dagen med hårda kontraster. Entreprenören själv försvinner i skuggan under parasollet.
Kajsa var gästbloggare eller rättare, det är Kajsa som tagit bilden (fick jag för mig) till den här veckobilden. Tack för den fina bilden!
Ny vecka och nya bilder. Här kommer två som är tagna för ett par år sedan i Chennai, huvudort i Tamilnadu. En solig dag (som så ofta) med stora kontraster och hårda skuggor. Bästa fotostunderna är vid solens upp- och nedgång. Så här mitt på dagen är arbetsstyrkan på plats och motorcyklarna står på rad med sina svarta limpor. En klimatbild. Även här i Indien är man beroende av fossilt bränsle och nu mer än någonsin. Indien importerar olja från Ryssland trots fullskaligt krig. Utan olja stannar Indien. Det här var 15 år sedan. Det har hänt mycket sedan dess. Bilden förmedlar ett samhälle som är i snabb tillväxt. Klimatet är viktigt även för Indien och rapporterna från ifjol med fåglar som överhettades och dog i flykten skrämmer. Trots allt är MC ett fordon som bidrar mindre till CO2 utsläpp jämfört med bil. Utsläppen från Indier per capita är betydligt lägre än de flesta länder i väst.
Långt uppe i bergen i norra Tamilnadu var vi på besök hos odlarfamilj. Området heter Kolli Hills. Här odlade man kassawa till pappersbruket i staden nedanför. Kassawa är rikligt på kolhydrater och ger pappret bättre kvalitet och det blir vitare. Den unga kvinnan hämtar vatten till hushållet i dessa plastkrukor, hivar upp en på huvudet och tar en i famnen. Ett tufft jobb. Beundransvärda samhällen med starka individer och en slitsam tillvaro. Hennes blick, självsäkerhet och stolthet finns närvarande.
Det blir många bilder den här veckan. Nu ytterligare en från Indien. Nostalgi. I staden där jag bodde finns ett tempel på ett av bergen. En trappa leder ända upp och fram till templets altare med brinnande ljus och nyplockade blommor. Och utsikten däruppifrån är fin. Hela Old Batlagundu finns nedanför och den damm/sjö som vid detta tillfälle hade gott om vatten gränsar mot odlade lotter längre bort.
Trapporna leder ner till byn och det är väl rustat med sittplatser för trötta besökare. Längs vägen upp mot templet på toppen satt även tiggare. En legal plats. Träden gav bra skugga hela vägen upp och det var varmt. En spännande bild med en böj som leder ögat ner mot gyttret av hus. Och sedan anar man hur jordbruket sedan brer ut sig.
Så mycket folk på en gång! Vad är det som händer? Är det bara unga män? och som de trängs. Läktarna verkar int så stabila? Här finns mycket att undra över. det här är en tradition i södra Indien som är svår att få stopp på. Unga män lockas att slåss med argsinta tjurar. Det är tjurrusning. Tjuren rusar genom skaran och har som mål att komma igenom och passera folkhavet. Ynglingarna ska hålla fast vid tjuren, gärna på ryggen av den och följa den ut genom skaran testosteronstinna unga män. Detta inträffar som en del av festen Pongal.
Jallikattu är ett djurplågeri om än inte i närheten av Spaniens tjurfäktning (som nog är förbjudna numera). Inga tjurar skadas, de är värdefulla, men blir enormt stressade. Desto fler män skadas och några får släppa livet till, 10 – 12 yngling omkom när vi var där och såg det hela. och det är ju fruktansvärt.
En rörig bild som ger en en hum om hur trängseln är och hur farligt det kan vara när en tjur rusar igenom skaran. Ett tveksamt folknöje tyckte vi men uppskattat, som det verkade, av lokalbefolkningen. Mitt i bild th verkar det vara något på gång. Är det en tjur? En häftig bild av en fascinerande och samtidigt otäck tillställning. En liknande bild finns här i bloggen, se 2018 2 februari.