Sara kommer till den lilla staden BW i södra Iowa i hjärtat av det Amerikanska majsbältet. Sara 28, har kommit för att träffa Amy 65. Det blir inget möte, Amy är död. Sara och Amy har mailat, skickat varandra böcker och utbytt tankar och Sara som skulle hälsa på Amy kommer till mottagning efter hennes begravningen.
Detta är upptakten till boken och Sara blir trots allt väl mottagen av de människor, ofta lite udda, excentriska, som Amy berättat så mycket om.
Det är en feelgoodroman med många infallsvinklar. Den brokiga skara människor som skildras skulle man gärna vilja träffa på Andys bar samtidigt som BW är den verkliga byhålan som kommit på undantag.
Katarina Bivald berättar sin historia rakt fram och har lagt in Amys brev mellan kapitlen. Ett grepp som lyfter boken och gör att vi lär känna den äldre damen med det stora läsintresset. Vidare finns det många referenser till olika böcker – Sara har insikt och har liksom författaren, Katarina Bivald, jobbat i bokhandel.
Feel good ja med lite love, grabben i historien är dock lite väl schablonartad, tystlåten, kärv, muskulös och med skrattande ögon – räcker det?
Det allmänna omdömet var trots allt – småmysig.
Vår senaste bok var Ödehuset av William Paul Young. En man, Mack, drabbas av den stora sorgen då yngsta dottern blir bortförd och mördad. Efter fyra långa sorgtunga år får Mack en inbjudan till Ödehuset, det hus där dådet skedde. Här vid Ödehuset börjar den del av boken som författaren känner mest för. William Young är uppvuxen i missionärsfamilj på Nya Guina och det är mycket av hans religiösa bakgrund som sätter sin prägel på boken; ett försök till tolkning av kristendom.
Ramberättelse är rent av dålig, den som kunde ha lyft boken, WPY schabblar bort den och ävensom avslutningen på det hela.
Många frågor ställs när den extensiella delen börjar, besöket i Ödehuset. Och många märkliga svar levereras om treenighet, ondska, sorg, förlåtelse mm.
Roman eller diskussionbok för trosfrågor kan man undra. Att Gud är ett verb nämns, något som även K G Hammar tar upp i sin senast bok.
När skruven dras åt, anses vara världens bästa och mest kända spökhistoria. Den skrevs av Henry James 1898, en berättelse om en ung gunvernant som får uppgiften att ta hand om, undervisa mm två unga föräldralösa barn. De lever på det ensliga godset Bly utanför London och det är ett ställe där det spökar. Eller är det verkligen så?
Vi tyckte att boken inte var den skräck/spökhistoria som vi förväntat oss. Den gastkramande känslan infann sig aldrig. Henry James själv lär ha haft många sömnlösa nätter när han skrev boken och det är möjligt att i slutet av 1800-talet var den en rysare som skapade rubriker.
Även språket är tidstypiskt och svårgreppat även om den version vi läste var en nyöversättning. Trots vår kritik var det kul att ha läst den här klassikern som inspirerat många efterföljare. Och till och med StarTrek har referenser till romanen.
Månadens bok, Sofie Sarenbrant och deckaren vecka 36. En bok som vågar ha en havande kvinna i huvudrollen. Och som till råga på allt försvinner i det lilla fiskeläget/semesterorten Brantevik på Österlen. En bok som kunde ha varit gastkramande spännande blir lite ytlig och platt. Miljöer är torftigt beskrivna och karaktärerna får vi inte riktigt någon bra koll på. Polisen jobbar på men hur de jobbar är otydligt.
Sara Sarenbrant har skrivit bättre deckare än denna.
Romain Puertolas roman;
Den fantastiska berättelsen om fakirer som fastnade i ett IKEA-skåp, var den som vi läst till idag. En kort sammanfattning av vårt omdöme; tramsig.
Romanen handlar om en 38-årig fakir från Jaipur som reser till Europa för att köpa en spikmattesäng på IKEA. Fakiren dras in i ett osannolikt äventyr, och träffar både filmstjärnor och båtflyktingar. Boken är lite otippad, minst sagt, och oförutsägbar, minst sagt, med en märklig humor, fransk månne.
Fakirens möte med illegala invandrare är en mer seriös del av romanen och ger en bit nutidshistoria som, trots bokens märkliga humor, är ett vederhäftigt inlägg i ett synnerligen aktuellt ämne.
Boken har sålt i minst 100.000 ex i Frankrike och är översatt till 30 olika språk. Inte illa för en debut. Film lär det bli också.
Författare till månadens bok är Jan-Philipp Sendker. En bok som är en kärlekssaga, en berättelse om den stora passionerade kärleken.
Tin-Win, framgångsrik advokat i New York, med sina rötter i Burma, har ett tidigare okänt liv bakom sig. När yngsta barnet, Julia avlagt sin examen lämnar Tin-Win familj och N-Y utan ett ord. Han lämnar sin tillvaro, drar utan att säga något till vare sig fru eller barn.
Efter några år hittar Julia ett kärleksbrev som hennes far har skrivit fyrtio år tidigare till en kvinna i en bergsby i Burma. Julia bestämmer sig för att leta upp kvinnan. Hon hamnar så småningom i byns tehus där en man berättar den märkliga historien för henne.
Det är en historia, som när den berättas, blir en poetisk saga. Lite väl poetisk emellanåt enligt vårt omdöme. Vårt omdöme var “nja”, och som sagt, det är en saga ibland med alltför långa lite sega passager.
Kulturkrocken mellan Julia och mannen på tehuset var ett av de mer intressanta delarna i boken.
Hur den slutar? Träffar Julia sin far? Hittar hon sin fars stora kärlek? Svaren finns i romanen; Konsten att höra hjärtslag.
Det är en berättelse om June, 14 årig tös som blir bundis med sin morbror. Morbror Finn är aids-sjuk och när han dör lämnar han ett uppdrag till June; ta hand om Toby.
Romanen utspelar sig 1987, när aids är den stora faran för männskligheten. Det är en mångbottnad historia där utvecklingen i familjen får stor betydelse.
Det är en välskriven skildring om än lite seg ibland. En tänkvärd historia där man kan fundera över vad vargarna symboliserar.
författare; Carol Rifka Brunt.
En klassiker, en spännande historia, en deckare med Sherlock Holmes och Dr John H Watson i huvudrollerna. Sydväst om London vid den stora heden Dartmoore har släkten Baskerville sin egendom. En legend om en demon, en fruktansvärd hund som har förföljt släkten i generationer avfärdar Sherlock som en saga, men när sir Hugo Baskerville mördas och intill kroppen finns spår av en gigantisk hund blir Sherlock intresserad. Efter mordet ärvs egendomen av en sir Henry Baskerville som flyttar till godset från Kanada. Och sen ………
Historien skrevs ursprungligen som en följetong för en dagstidning 1901 – 1902. En del beskrivningar, beteende och kvinnosyn känns ålderstiget och det är ju inte så konstigt – tidsandan måste man ju väga in i berättelsen.
Sir Arthur Conan Doyle, som skrev boken, var skotsk läkare och författare. Han öppnade ögonklinik i London i slutet av 1800-talet och det är ju i den miljö som Holmes och Watson rör sig.
Vi tyckte boken var bra och läsvärd (ett undantag) och upplösningen oväntad.
boken med sitt märkliga omslag och Hannas goda kakor
Fredrik Backman kastar sig över pensionären Britt-Marie igen, ett återseende för oss som läst Backmans mormor. Britt-Marie lämnar hyreshuset och hamnar i orten Borg, en ort drabbad av finanskrisen. B-M får jobb på fritidsgården, matar en råtta och får utlopp för sin städmani. Och sedan får vi en inblick i fotboll och fotbollens viktiga roll i ett litet samhälle som Borg.
Vi gillade boken, lättläst och stundtals rolig och även med ett allvar.
Det är många personligheter vi får träffa och många av dem är starka kvinnor.
Någon recensent var besviken på bokens slut, det var inte vi.
Den klassiska spionromanen av John le Carré var månadens bok. Den skrevs under det kalla kriget på 60-talet.
Det hela handlar om agenten Leamas som får ett sista uppdrag. Han ombeds att stanna kvar ute i kylan. Leamas ska hoppa av till Östtyskland och infiltrera. En Mundt i Östberlin ska likvideras och spionverksamheten mot Öst stärkas.
Vårt omdöme; efter en obehaglig/spännande inledning känns boken lite seg. Sedan händer det mer och berättelsen tar fart. Ibland/alltsomoftast som läsare är det svårt att veta vem som arbetar för vem och spänningen stiger.
En intressant roman, skriven under en tid med stor oro i Europa. Spänningen mellan Warszawapakten och NATOs allierade var stor och många var oroliga för ett nytt storkrig. Och det är mot den bakgrunden man läser denna bok.
Synen på kvinnor (det är få kvinnor i handlingen) är bedrövlig, och samtidigt tidstypisk. Även vår hjälte är en schablon även om han inte når upp till James Bond, som för övrigt introducerades tio år tidigare än Leamas.
