En roman om kärlek, lyder underrubriken. En kort, välskriven roman – den har ju fått pris. Lena Andersson är bra på att formulera sig och behandlar kärlekshistorien sakligt. Och vilken historia. En ung kvinna, Ester, blir förälskad i den äldre konstnären Hugo. Är det ömsesidigt? Är hon förälskad eller besatt? Är han likgiltig eller passionerad? Vem är juste? Vi har delade meningar i cirkeln.
De börjar med intellektuella samtal och vänskap och det hela krånglar till sig när sex kommer in i bilden.
Historien är banal, men har djupare dimensioner, eller…..
Att boken fått så goda recensioner och Augustpriset är för oss en gåta. Kan det vara för språket.
Vi blev manipulerade av Gillian Flynn, författaren, lika lurade som huvudpersonen.
Det var en mångordig roman som hade mått bra av att reduceras likt såsen på spisen. Men visst var den spännande och gav bränsle för fortsatt läsning. En smått otrolig historia med många olika vinklar, sanningar och lögner. Vem lurar vem?
Den förlorade kvinnan, är hon borta, mördad rent av eller vad har hänt.
Ingen renodlad deckare utan snarare psykologisk thriller.
Boken har filmatiserats med Ben Afflek och Rosamund Pike som det äkta paret. Filmen fick inte odelat positiva omdömen i pressen, men är tydligen sevärd. Trots allt får det nog vara, vi kastar över nästa bok istället.
Årets Nobelpristagare i litteratur, Patrick Modiano är författaren till Lilla smycket. Självklart måste vi läsa 2014 års Nobelpristagare. Och vi har ju sett honom på TV, hört honom bli intervjuad på radio. En lågmäld man i sina bästa år (runt de 70) med en märklig barndom.
I boken Lilla smycket, som handlar om en ung kvinna, verkar det som Modiano bearbetar sin egen uppväxt.
Romanen väver samman den unga kvinnans vilsenhet och ångest med tillbakablickar. Det blir som ett tema – det övergivna barnet.
Berättelsen utspelar sig i Paris och Modiano är hemma i de olika kvarteren som skildras och ger rikligt med detaljerat om adresser och Metrostationer.
Vi i vår lilla cirkel, hade lite olika omdömen om boken och vi fick en givande diskussion på tisdagskvällen.
Till det positiva, en oförutsägbar historia som vecklades ut efter hand.
Eller en rörig lätt svårgreppad roman. Och den var föredömligt kort.
Månadens bok; Expeditionen, Min kärlekshistoria av Bea Uusma. En bok om ingenjör Andrées polarexpedition och ett försök att få klarhet i vad som egentligen hände. Bea Uusma har verkligen snöat in på den här i grunden misslyckade expeditionen. En märklig historia och samtidigt får vi en berättelse om Beas eget äventyr vid efterforskningen. Hon tar oss med till Arktis och tillslut även till Vitön.
Nackdelen med boken, som vi var överens om, var att den tog slut alldeles för fort.
Boken finns i två versioner, en pocket och en mer illustrerad bok.
Om man sedan är fortsatt intresserad finns Bea Uusmas sommarprogram på SRs hemsida P1 som pod-radio att ladda hem.
Månadens bok var Kanada av Richard Ford. Förväntningarna var högt ställda. Richard Ford har fått goda omdömen och hyllats av en enig kritikerkår. Och han blev dessutom nyligen intervjuad i TV-programmet Babel.
Handlingen utspelar sig dels i USA, dels i Kanada under 60-talet. En familj som splittras, skildrad ur den 15-årige sonen Dells synvinkel. Det är en berättelse om efterkrigstidens Amerika och den vilsna tillvaron som pappan i familjen upplever och i och med det, hela familjen. Det är inget lyckligt familjeliv.
Av oss i cirkeln var det bara en som orkat läsa alla sidor. Och ingen var riktigt imponerad. Händelselös, mångordig och ointressant var några av våra betyg.
Dock var vi inte odelat sågande. Det imponerande språket, gestaltningen av platser och den täta närvaron var mer positiva åsikter.
Första meningen i boken har citerats åtskilliga gånger;
“Först tänker jag berätta om rånet som våra föräldrar begick. Sedan om morden, som inträffade senare.”
En sann historia (a true story) om en katt och en man. Och mannen är författaren själv, James Bowen som berättar om sitt liv som gatumusikant och hur han en dag träffar katten Bob. Gatukatten Bob kommer att betyda allt för honom.
En gripande historia om missbruk, utsatthet, utanförskap och allt vad det innebär. En gripande historia.
Som litterärt verk betraktat är den långsam, nästan seg och skriven på ett rakt fram språk nästintill naivt. Ibland känns det som översättaren inte haft tillräckligt med tid för att göra ett bra jobb. Dessutom har James Bowen haft hjälp att skriva sin historia av Garry Jenkins, en etablerad författare/spökskrivare. En kortare version av historien hade varit mer läsvärd, en novell i en vecktidning typ.
Men tydligt är att den gjort succé i England med många fans. Man kan se klipp på YouTube och även följa Bob på Face Book. Bob på FB
Vårt allmänna omdöme om denna bok var att den är bra, lättsam och stundtals rolig. Graeme Simsion, nyazeländsk författare skildrar en osocial, udda man, Don Tillman som vet att han ska gifta sig. Det blir ett projekt; projekt Fru. Rosie kommer in i bilden och så startar ett nytt projekt; vem är Rosies far? En romantisk komedi/feel-good och som sådan ok, en lässtund som inte lämnar några större avtryck. Några timmar på stranden. Förutsägbar? Jo!
Rolig, med jargong, om Elsa en annorlunda sjuåring, nästan åtta.
Det är Fredrik Backman, författare till Ove, som skrivit. Den fick godkänt av oss, en underhållande och lättläst bok med eftertanke. Dråpliga situationer varvas med drömmar, mod och sorg. Historien rymmer många annorlunda människoöden som alla bebor samma hyresfastighet.
Historien knyts ihop med mormors sagor i Landet-Nästan-Vaken och kungariket Miamas.
Boken i sig är som en saga som både roar och oroar.
Det är bara köttmuppar och smarthuvuden som inte gillar en bok som denna, skulle Elsa ha sagt.
Vi var överens om att det här var en bra bok. En bok som inte lämnar någon oberörd. Det är berättelsen om en släkt och hur de upplevt och lidit av konflikten mellan Israel och Palestina. Boken ger en historisk beskrivning om vad som hänt i Mellanöstern efter 1948 och ur ett palestinsk perspektiv. Visst är det en roman och knappast en objektiv historiebeskrivning, men läsaren får en översikt och inblick i konfliktens olika dimensioner. Boken är väl värd att läsa, välskriven och osentimental. Få en bättre förståelse för en av samtidens mest komplexa konflikter – läs Morgon i Jenin.
Maj månad läste vi Lucy Dillons roman; Ensamma hjärtan och hemlösa hundar.
Ensam kvinna ärver hus med hundpensionat. Lämnar glassig/stressad tillvaro i London för något mindre glamouröst. Personerna i det lilla samhället (medelstor stad) bildar kuliss och lämpliga sidohistorier. När en oborstad ogift veterinär dyker upp i handlingen blir det förutsägbart, eller kanske inte?
Boken är lättläst, trevligt avkopplande och lite lagom fylld med klichéer som tex … “för ett ögonblick insåg Rachel varför Longhamptons kvinnliga hundägare kunde tänka sig honom i rollen av Daniel Craig,” – puh
En bok för hundägare, eller så kanske den inspirerar till tanken att skaffa ett dylikt husdjur. Fångar även lite av vardag för yngre medelålders människor på engelsk landsbygd.
Målgrupp, yngre medelålders kvinnor. Smart, de är ju de som är de största bokkonsumenter.
Läs den, för en stunds avkoppling, och det finns åtminstone två till i serien.
