Köge, på väg mot Mön

Veckans bild, vecka 13 2018
En bild i två versioner, se den beskurna överst och originalet efter texten. Två olika bilder men samma motiv. Korsvirke och typiskt för Danmark, och att man är rädd om sina gamla hus. Sympatiskt.
Bilden, originalet har väldigt många linjer och det kan kännas lite rörigt. Den beskurna bilden har även den linjer men kanske med lite mer harmoni och inte fullt så kaotiskt som ursprunget.
Vilken är bäst? Eller har de två olika syften? I vilket sammanhang passar respektive bild?
Originalet har korsvirket som sedan går igen i stenläggningen.
Två bilder, två budskap och två kompositioner.

Gård utanför Landskrona

Veckans bild, vecka 12, 2018
Här kommer ytterligare en nyskannad bild, denna gång fr Landskrona och en gård utanför stan. Om det nu är Erikstorp eller Säbyholms är jag inte riktigt klar över. Säkert är att något av husen har rivits och det hela är inte sig riktigt likt längre.
En motljusbild med reflexer i gatstenen som är så prydligt lagd. Och de fina träden med sina grenverk som ger det fina ljuset.
Bilden har en del att berätta om hur det kunde se ut för så där 50 år sedan, en dokumentation. Bilden i sig ger rymd och ett romantiskt skimmer över gårdslivet, som säkert inte var en realitet alla gånger.
Dokumentation, komposition, spänning, romantik – vad mer kan man begära av en bild?
Ha det gott och ställ om klockan i natt.

Mord i Havanna

En lagom trevlig bok var ett allmänt omdöme om Jan Mårtensons Mord i Havanna. Ett lugnt och eftertänksamt tempo och mycket av mansplaining när det gäller antikviteter, Kubas historia och annat som intressehöjare. Gourmén och huvudpersonen, Johan Homan, berättar också detaljerat om vad som inmundigas, allt från sillbullar till välhängda och marmorerad biffar.

Men vem var mördaren? Och varför dök inte testamentet upp? Åkte Anna till Las Vegas? När man kom till slutet var  en del frågor obesvarade. 

Själv tyckte jag boken var lite väl långsam för att vara en deckare. Johans teorier om motiv och händelseförlopp blev alltför mycket ältande. Och som sagt, vad hände egentligen?

Och till sist ett citat;  Man lever bara en gång. En gång är ingen gång.  Vad tänkte Jan Mårtenson med detta, eller vad det en lapsus?

Konfirmationsläger

Veckans bild, vecka 11, 2018
Sommaren -66 var det konfirmationsläger i Skatboet på Värmdön i Stockholms skärgård. Ett seglarläger med fina träbåtar och fina segelvatten.
Bilden är från den dagen vi skulle segla till kyrkan och själva konfirmationen skulle ske.
Två allvarsamma ungdomar som tillbringat tre aktiva veckor med aktivt uteliv och bibelstudier. Ett ögonblick framför kameran, välkammade och sedan dags att segla över till Ingarö kyrka. Bli konfirmerad, bli lite mer vuxen och livet hägrar.

Magelungen vårvintern 1968

Veckans bild vecka 10, 2018
Veckans bild är tagen vid Magelungen, sjön som ligger söder om Stockholm och just vid Farsta o Farstastrand. En trevlig sjö som vi metade i när vi var små i början av 60-talet. Söndagsmotionen var att traska runt sjön, och det var innan förorten expanderade. Då var det landet med hagmarker och kossor, lantbruk och skog.
Bilden är tagen på vårvintern när smältvatten översvämmar och gör att träd står med fötterna i vatten. Speglingar i vattenytan ger effekter som alla med kamera gillar att fånga. Svårt, men spännande när man spanar efter de bästa vinklingarna.

1967 och vaktparad

Veckans bild vecka 9, 2018
En dag på höstkanten var jag i Stockholm och hade naturligtvis kameran med. Den var med allt som oftast, en Minolta SR 7 som sedan blev en SR 101. Och det blev mycket svartvitt, eget mörkrum i huset och en Durst liten förstoringsapparat.
Nu går jag igenom en del av bilderna, skannar och minns.
Jag tror dessa två damer stod i duggregnet och väntade på att få en liten glimt av vaktparaden på väg mot slottet, eller hur de nu går? Polisen på andra sidan gatan ordnar publiken, ett Sverige för 50 år sedan.
En bild att fundera över. Vad står de två kvinnorna och pratar om? Har de köpt sina regnskydd just nu eller är det en självklar detalj som man alltid har med?