F Scott Fitzgerald skrev en omvälvande roman på 20-talet om sin samtid. En roman som har analyserats och vänts ut och in på ett otal gånger. Så det var med stor förväntan vi antog utmaning – att läsa denna generationsroman. Men ack, inte var det så mycket att komma med, hur kan denna vara så viktig i litteraturhistorien? En roman, lite långsam, tristess råder och rika människor är dekadenta och glamouren är allt annat än glamour. Men det kanske det som var grejen, en skildring av dekadens, frigjordhet (som inte var så frigjord).
Fester avlöser varandra och ingen verkar lycklig. I fotnoter och slutkommentaren finns en del av förklaringen till succén; alla samtida referenser och ironiska anspelningar till den tidens snackisar. Och mycket av “name dropping”. F Scott Fitzgerald verkar ha levt ett liknande liv själv och när alkoholen tog överhand minskade också hans egen produktion och kvalité.
Det är ju trevligt att ha läst den, denna litterära milstolpe. Filmen kanske man skulle se, eller inte?
