Veckans bild, vecka 7, 2017
Nu blir det nostalgivarning! Nu har jag skannat svartvita negativ, bilder som jag tog några veckor utanför och i London 1968. Och det var under en språkresa. Nog blev jag vassare på språket, men roligast var ändå att plåta i den myllrande storstaden och den lite mindre staden, St Albans där vi bodde inackorderade hos familjer.
Det var en trevlig resa med goa minnen och som sagt en massa bilder
Den här är tagen i London i blagande solsken, inte så vanligt med sol, och under lunchpaus. Mannen ögnar igenom tidningen, djupt försjunken. Lite av street-photography månne.
Juste bild – man ack så många repor på negativet.
Veckans bild vecka 6, 2017
Jo, det är vecka sju nu, men vecka 6 får inte vara utan bild. Så här kommer en rivningsbild i från vår by. Det var efter Gorm, som ställde till det, som laggårn lämnade in och fick ge plats till en modernare byggnad. I ett av fönstrena dök en av byggnadsjobbarna upp. så det blev några bilder och det här var en av de bättre.
Veckans bild, vecka 5, 2017
Nu är det vinter som alltmer övergår i vårvinter. Träden vid kyrkan är hamlade enligt konsten alla regler, lind, och står där i diset med sina knotiga huvuden. De är som skulpturer, mörka i den mystiska dimman. Här skulle många rysare kunna spelas in.
Bilden förmedlar det magiskt/mystiska/trolska. Linjerna och delningen ger harmoni liksom nyanserna i diset. Bra bild.
Veckans bild, vecka 4, 2017
Vår första besök på den blå planeten, och det var i augusti 2013. Med döttrar och barnbarn. En häftig upplevelse när det gäller fisk och en häftig upplevelse när det gäller arkitektur. Den blå planeten är en orgie i glas och betong, väldesignat. Den här bilden är från entrén där man kan få stå och köa som vi. Visst är det väl frestande att balansera uppe på kanten till vattnet. Så en skylt kanske hindrar någon från att ta ett ofrivilligt bad. En bild blev det.
Och så finns det ytterligare en bild – se den 7 maj 2016.
Veckans bild vecka 3, 2017
En mobilbild tagen från köksfönstret i all hast när solnedgången var som häftigast, som den kan vara i januari. Molnen rödfärgade och solen på väg ner vid fyratiden. Är det alla dieselbilar vi ska tacka(?) för att kvällsrodnaden är så häftig?
Och värre lär det blir om de som använder mest diesel/olja/fossilt ska börja använda än mer. Någon på andra sidan Atlanten har noll koll. Hudå!
Men det här är en bild och hus i siluett ger lite rymd och den är tagen så där apropå, ingen större konstnärlig ambition – nä. Men visst, bilden är delad i tre delar och kanten till vänster följer ingen regel överhuvudtaget.
Så budskapet – fortsätt jobba för ett bättre klimat och ställ de som förnekar i skamvrån.
Denna kväll blir det en traditionell tjeckisk ljus öl. Och den är god som omväxling till alla IPA jag provat. Rund och med lagom beska, helt ok till söndagssteken. Den lär vara glutenfri, bryggmästaren tillsätter ett enzym och hokus pokus är den fri från detta omdiskuterade protein. Och så blir det en fullvärdig smakrik tjeckisk pilsner utan kompromisser, allt enligt etiketten.
Med sina 4,5% känns den lagom som en söndagseftermiddagsöl. Helt ok!
Det var Truman Capote som skrev klassikern Frukost på Tiffany’s. Vi får berättelsen om Holly Glightly, en kvinna som kommit till New York från södra USAs landsbygd. Hon kastar sig ut i NYs nöjesliv och umgås med välbeställda medelålders män. Det hela utspelar sig under ett år, 43 – 44. Berättaren, en opublicerad författare, är granne med Holly på Manhattan. Deras vänskap utvecklas och vi får följa med dem runt i NY.
Romanen är välskriven och när den kom på 50-talet blev den mycket uppmärksammad, ett nytt grepp inom litteraturen. En osentimental skildring av en ung kvinna på 40-talet.
Historien om HG blev film i början av 60-talet och blev då en romantisk historia med stor distans till originalet.
Vi i cirkeln tyckte den var fantastisk, så där, ok, jaha – så vi hade lite olika omdömen. Och Norman Mailer så att det är inte två ord i denna roman som kan ändras, så bra är den.
Boken innehåller även ett par noveller, även de välskrivna med intressanta karaktärer.
Läs Frukost på Tiffany’s och läs novellerna också, de ingår i priset.
Veckans bild, Vecka 2, 2017
En bild från Dalarna vid Siljan som är taget under ett av familjens sportlov med snö och skidåkning.
Huset, ett gammalt timrat tvåvåningshus såg övergivet ut med frost på brädorna. Ett välbyggt och prydligt hus som bara väntade på att någon ska komma och ta hand om det. Visst är det väl ett elegant hus med sin prydliga gavel i rått trävirke. Titta bar på det lilla fönstret uppe vid nocken – wow.
Som bild betraktad – en bild som kanske skulle varit svart/vit för att förstärka husets ålder, men nä – så här såg det ut.
Och nu 2017 kan man undra om det var någon som tog hand om det och rustade upp och bevarade.
En god IPA med ett märkligt namn: Granny with a gun. En IPA av australiensisk typ, vilket innebär några udda val av humle; Ella och Galaxy. Men ölen är god, beskan lagom +, sötman likaså samtidigt som den sticker ut. Ett bra val, tack Stina.
Namnet har den fått av en historia som utspelade sig i Melbourne.
Och Amager bryghus brygger lokalt med en god touch.
Veckans bild vecka 1, 2017
Första “Veckans bild” för i år. Även denna bild är tagen i Belgrad och det var på hörsten 2013, i oktober och det var fortfarande en kvardröjande sommar. Den här biled tog jag när jag vandrade runt lite själv i de kvarter där vi bodde. Ett inklämt hus mellan två ute modernare skapelser. En sprucken fasad men med charm och blommor på balkongen.
En bild rakt fram, ingen större tanke på tredjedelar, gyllene snitt eller andra finesser – bara rakt fram helt enkelt.
Tack för trevliga dagar i Belgrad.
