Vecka 11 och veckans bild
Sportlov 1992 och en vandring runt Krageholmssjön en solig vinterdag, gnistande sol i is och lite snö. Is och vass kan ge märkliga och samtidigt snygga formationer.
En bild rakt av – visst, här skulle man kunnat krupit ner en bit till och fått med horisont – eller krupit ännu närmre och fått en intressant makrobild. Och så kan det bli så här också – helt ok.
En solig dag och vintergäcken öppnar sina lysande gula blommor – en härlig syn. Och de är många i år, massor. De har verkligen spridit sig lite varstans i vår trädgård – de har visserligen haft 30 år på sig och vi har hjälpt till genom att sprida deras frön. Det är lätt – gör det för vintergäcken så här på våren är väldigt speciellt. När fröna mognar om en månad eller så är det bara att ta dem och sprida runt om där man vill ha dem.
Veckans bild vecka 10, 2016
Bilden den här veckan är från hösten 1994, och halmbränning. Det här är något man inte kan se längre – det är förbjudet att bränna halm. Och det är bra, bränningen Var inte bra även om den gjorde det lättare att plöja och snabbare att komma igång med höstsådden. Nu sår man ofta i stubben – billigare och kanske bättre också.
I bilden dallrar hettan, och mannen i bakgrunden flyter i den heta luften. Det här var en solig dag och men ser att halmbränningen ryker så att solen inte når ner. En bra illustration till det ohälsosamma i att bränna halm. Samtidigt ett vardagsdrama med naturens krafter lössläppta på ett kontrollerat sätt. Och väldigt fotogenisk.
Veckans bild, vecka 9
En fin liten fibbla som lyser upp i sommarnatten. Den är riktigt fin. Den kom in i vår trädgård för några år sedan. Min kusin förärade mig och vår trädgård några/jättemånga pluggplantor av olika arter vildväxande blommor. Allt för att skapa en liten äng med vildflora. Många av växterna har klarat sig och några väldigt väl, bland annat den här röda fina fibblan.
En bild som visar floran i koncentrat och samtidigt ett koncentrat av sommar.
Veckans bild vecka 8
Jama Masjid, färdigställt 1656 av Shah Jahan, är en av världens största moskéer. Här finns plats till 25.000 bedjande personer samtidigt. Minareterna är 40 m höga och hela bygget är i röd sandsten och vit marmor. Han Shah var vid tiden för byggandet stormogul och härskade över stora delar av Indien. Det var samme man som byggde Tahj Mahal, så han har verkligen lämnat några skrytbyggen efter sig. Bygget tog sin tid; mer än tio år och det lär ha engagerat 5.000 hantverkare av olika slag.
När engelsmännen härjade i landet konfiskerades moskén och användes för att härbärgera brittiska soldater. Sedan var det tal om att riva rubbet som bestraffning för att stadens befolkning skulle hålla sig lugna. Opposition inom egna led förhindrade rivningen och tur var det. Det är en imponerande skapelse och när man står framför ökar pulsen och det är “breathtaking”.
Jag var där och tittade 2002 i början av januari och diset i luften var hemskt – Delhis luftföroreningar var (och är fortfarande) obehagliga. Diset gav dock en lite mystik känsla när jag stod där på den stora planen framför moskén. Och jag var tvungen att luta kameran för att få med de höga tornen – det är därför de lutar!
veckans bild vecka 7, 2016
Strandskatorna höll till på stranden vid Skummeslövsstrand i södra Halland. När vi gick längs stranden flög de upp och satte sig en bit fram. Och så höll de på tills de flög upp och satte sig en bra bit bakom oss. Visst är de väl snygga fåglar med sin svartvita dräkt och röda näbbar och ben. Och det här var på vårkanten 2013 – två nyanlända strandskator, ett trevligt vårtecken. De kommer snart!
I veckan som gick snickrade vi till holkar för vildbin, humlor och andra nyttiga insekter. Vi fick låna slöjdsalen i Asmuntorp skola – Tack!
Och med rätt verktyg så går det snabbt och lätt.
Humleholken blev en standardmodell, snickrad av fyr-tums brädor (100 x 22 mm). Det blev lådor typ och med masonitlock och botten – se bilden.
Insekthotellet med bambupinnar och annat för insekterna snickrade vi i 6 tums brädor (150 x 22 mm) och här gjorde vi ramar med eller utan baksida – se fotot.
Nu ska de ut i trädgården innan värmen kommer igång på allvar; humlebona stoppar vi in i utkanten av komposten. Hotellen får sitta på bodväggen och ska inredas lite till – förutom bambu så blir det kottar, små lerkrukor mm. Lite takpapp kan hjälpa till att förlänga livslängden också – så det ska klippas till och spikas fast.
Februari och Selma Lagerlöf, författaren som bott och drivit flickskola i Landskrona. Museet i stan har en liten utställning om henne. På Drottninggatan låg skolan, en rätt liten skola och några kvarter därifrån bodde hon själv. Annars är det nog Värmland och Sunne som man kopplar ihop med Selma.
Jo, vi läste två berättelser, de var rätt korta, av henne nu till mötet i februari; Herr Arnes penningar och Körkarlen. Båda två lite ruggiga sagor/berättelser. Ond bråd död, onda och goda människor figurerar i båda historierna. Berättelserna är nästan gastkramande, och ger en inblick i dåtidens vardagsliv med umbäranden och elände samtidigt som människors godhet är närvarande. Och till viss mån godtrogenhet som blir så fel.
Romanerna/novellerna var lättlästa trots det lite ålderdomliga språket. Herr Arnes penningar är det mer “action” i än i Körkarlen. I båda finns en religös underton och även det speglar samtiden – religionen spelade en betydligt större roll för 100 år sedan då historierna utspelar sig.
Vi var alla överens om att det här är två klassiker som är trevligt att ha läst, Selma är ju trots en av våra mest berömda författare och tilldelades Nobelpriset 1909.
Vidare visar dessa två berättelser på en förskräcklig kvinnosyn. Det var kvinnans ansvar att hålla ihop familjen och bedrövliga karlslokar gick fria. Vid denna tid var också lungsot en del av vardagen och ett reellt hot. Lungsot eller TBC drabbade oftast de mest utsatta i samhället, de fattiga som var synnerligen trångbodda och under dåliga sanitära förhållanden.
Veckans bild, vecka 6 – 2016
Här kommer ett vårtecken som vi ser fram emot, gullvivan. Den blommar visserligen om en månad eller två – men den kommer. Just nu är det inte mycket som har visat sig, men;
våran vintergäck finns där med sina gula kronor, sälgen släpper första pollenet redan och hasselns hängen är stora. Nog har naturen, eller snarare trädgården vaknat till och ligger nu i startgroparna och när det blir lite varmare så sätter det igång med full kraft.
Vi har en fin tid framför oss.
Veckans bild, vecka 5, 2016
Så kommer en ny veckans bild och för ett ögonblick lämnar jag Indien och har plockat fram en bild som jag tog för en vecka – 10 dagar sen. Det var då det var frost, några minus och sol. Woow.
Det blev rundan och en del bilder. Och det här är en av dem, en vy med traktorspår och soldis, fjärran en dunge vid ett boställe och en vindmölla. Se linjerna och hur de för oss in i bilden, inte bara traktorspåren utan även tiltorna i plöjningen som bildar sina mönster. Och en bild som förmedlar både kyla och hopp om solens återkomst.
