Vecka 16, 2016, och veckans bild,
Bilden är tagen en bit utanför Stehag (och Stehag ligger utmed järnvägen mellan Lund och Hässleholm – Kristianstad).
Och det är i början av sommaren 2013 när höskörden just börjat här i södra Sverige. Vita balar av inplastad fuktig hö ger ensilage, ett smart sätt att konservera foder till hästar och kor. Landskapet böljar och det är lite mindre enheter jämfört med där vi bor, runt Landskrona. Här vid Stehag finns vall och hagmark och till och med skog. Vi fick en fin vandring. Det käcka är att man kan ta tåget ut i naturen, ta en runda och sedan ta tåget tillbaka – och det var just det vi gjorde.
Bilden då? – Trädet står i 1/3-skärning och visst finns antydan till linjer i bilden som förstärker – juste bild!
Kollektivt till naturen – det ni! Allt för att minska utsläpp – mer kollektiv trafik, ta bussen, tåget eller varför inte – ta fram cykeln.
Ha det.
Veckans bild, vecka 15, 2016
Här ytterligare en bild på Rönneberga – denna gång nerifrån Vadensjö-hållet.
En diabild som togs 1992, lite förändringar i färgerna sedan den togs, men fortfarande helt ok. Och det är framförallt motivet och kompositionen som är intressant. Linjerna går nästan i kors och landskapet är lite ihoptryckt – det är en bild tagen med ett kort tele.
I förgrunden är det lite mer grönt jämfört med landskapet lite längre bort som har en blåaktig ton.
Kulle med trädet är det mest fotograferade i grannskapet men oftast med Öresund i fjärran.
Ha det gott och öppna era hjärtan.
Vecka 14 2016 och veckans bild
Denna vecka blir det en bild från byn jag bodde i ett par veckor i februari 2014. Det var den vintern jag träffade och reste med vår dotter i Rajasthan – en fantastisk trevlig resa (har redan nämnt det ett par gånger). Och efter det vi skildes åt tog jag mig ner till Tamil Nadu och mina gamla vänner/kollegor.
Den här bilden är tagen över byn med namnet som står i rubriken. Och det är tidig morgon medan diset fortfarande ligger kvar och morgonrodnaden är på gång. En ny dag randas och livet är redan i full gång med allt vad morgonbestyr innebär. Indien har så många olika ansikten, allt från bullrande storstäder, toppmoderna flashiga kvarter till eländig slum. Då är livet i byn en annan sida av denna subkontinent och här är lugnt och fridfullt. Visst finns även här vardagliga bekymmer och vedermödor inte minst när jag var där och regnen uteblivit tre år i följd.
Fredag och den första april, och jag avstår från att skämta. Jag visar några bilder istället, några bilder vi tog imorse ute vid Pulken. Det är ett ställe söder om Kristianstad som ingår i K-stads Vattenrike. En fin fågellokal och nu även för tranor. Tranorna började komma för några år sedan och för att minska skadorna de gjorde på grödorna runt om så startade utfodringen. Smart.
När vi anländer på morgonen är tranorna också på ingång och flockvis kommer de och landar. Många övernattar i våtmarken men en del drar iväg till Hammarsjön för att sova. Så där ute på den fina ängsmarken står de som en grå massa och kacklar – för de gör de verkligen. I tubkikaren ser man tydligt hur eleganta dessa stora fåglar är med plymer och långa halsar.
Här är några bilder – de ger en liten hum om hur det var imorse;
Vecka 13 2016, Veckans bild
Denna vecka, en naturbild, eller inte. Snarare en symbol för hur budskap sprider sig som ringar på vattnet. Goda budskap må man hoppas. För dessa två är det våren som är på gång och som gör att de virvlar runt på ytan. Det är två skrattmåsar och när de har fått utfärgade huvuden – den chokladmörka färgen så är det vår. På vintern har de nästan vita på huvuden och är svåra att skilja från vanlig fiskmås. Nu är de två eleganta måsar som simmar runt och sätter ringarna på vattnet i rörelse.
Bilden har en god komposition, och är suverän i färgsättning – enkel och lika elegant som måsarna. En diabild tagen 1992 upp vid Hornborgarsjön när vi spanade efter tranor. Jodå vi såg massor av tranor också.
Och det är en bild att bli glad av och glädjas åt dessa två vitfåglar som inte alltid är uppskattade. Det finns plats för oss alla.
En till öl så här i påsktider, och en lager med fin beska. En öl från Österlen namnet till trots. Opastöriserad och något grumlig allt för att förstärka smaken. En bärstensfärgad öl med god fruktig arom. En enkel och rättfram lager som är typ helt ok.
Skärtorsdag och en god dansk öl/pilsner. Ett danskt frokost-bord innehåller många godsaker och vad passar bra till det om än inte en god pilsner. Thy pilsner är god, rund och fin, ingen överdrift när det gäller humlen utan en lagom beska. Malt, sötma, beska ger en helhet som är väl passande till en smarrig buffé. Bryggd av Thisted Brygghus sedan många år. Och den är ekologisk.
Veckans bild, vecka 12, 2016
På temat bodknodd kommer här den tredje bilden. Den första var tagen i Serbien på gränsen till Montenegro. Och då ver det en kvinna som stolt visade upp sin lilla handelsbod smockfylld med livets mest nödvändiga. Den andra bilden visade en vietnamesisk man som stolt visade upp sin lilla affär i Prag. Även den fylld av varor som man inte kan undvara.
Så nu kommer den tredje och den är tagen på landsbygden i södra Indien – så där en timmes resa till Trichy, närmsta storstad. I den lilla byn var det här ståndet/lilla affären en central punkt. Fylld med många varor som efterfrågades av byborna. Och han var mist lika stolt som de två andra bodknoddarna.
När man slår upp ordet bodknodd så stämmer det inte med min tolkning. Det användes förr för manliga butiksbiträden. Den man som stod bakom disken i speceriaffären iförd en gråbrun svalrock. Så nu har jag gett ordet en lite bredare innebörd och framförallt är det inte skämmigt att vara bodknodd, som det kanske var förr, utan ett yrke för självständiga, hårt arbetande, trevliga och stolta personer.
För övriga inlägg i temat; klicka på taggen “bodknodd”.
En öl, det var ett tag sedan. Och den här gången en dansk mikrobryggd våröl. Det är Århus bryggeri som står bakom och med gott självförtroende lanserar de många olika sorter. Den här ölen får följande presentation på hemsidan; Forårsbryg er en lys Dortmunder type. Det er en hilsen til solens første stråler og det spirende forår. Nyd den til fed fisk, æg og rejer eller til lyse oste. Eller nyd den svøbt i et tæppe til solens første stråler.
Ja inte är det fet fisk i förgrunden utan några bitar ölkorv, inte så passande då va!
Men det är en god öl, rund och kort i beskan och lagom brödig. Men de är tillsatt socker – och det märks, lite för söt för mig och lite för stark, det hänger ihop. Sötade öl kan jäsas till högre % och det går ut över smaken – ibland ok men för det mesta lite för sött.
Mars månad och boken Silverkrona av Anna Jansson, var bokklubbens samtalsämne för kvällen. Bra, ok, dålig – omdömena var skiftande om denna deckare som utspelar sig på Gotland. Hjälte och deckare/kriminalaren är i Annas bok Maria Wern. – Gott med en kvinnlig hjälte som ger boken en annan vinkling än om hjälten heter Wallander tex.
Språket är ibland överdrivet målande och lite jobbigt, inte en rak text som Richard Fords Kanada, som är raka motsatsen. Karaktärerna har nästan alla sina problem; alkohol, psykiska, olycklig barndom ojvovoj, och det känns lite too much. I början av romanen begås ett mord. Vi får veta vem en av personerna är men inte vem själva mördaren är. Klassiskt. Och hur svårt var det att lista ut det? Naturligtvis kastas det ut misstankar hit och dit men snart anar vi … Läs den så får du svar, eller ta tag i något trevligare att läsa.
