Oxarna drar och bonden styr och ser till att både plöja/harva och ge goda såfåror till utsädet. Kvinna torde vara bondens fru med spånkorg med utsäde, lägger ut nöt för nöt i fåran.
Harmonisk bild på ett liv i harmoni med naturen eller en bild av ett strävsamt par som har det bra i ett Indien som utvecklas snabbt. De lär fortsätta sitt lantbrukarliv flera år till medans barnen får en annan framtid. Här på landsbygden kan livet verka slitsamt och sårbart och visst är det så. Indien kommer att mekaniseras, traktorer komma att dyka upp och ersätta oxarna och livet blir lite mindre slitsamt. Men vilken framtid kommer lantbrukarparets barn att få?
Snygga linjer i bilden som förstärker en harmonisk vardag på fältet. Bilden ger fantasin fritt spelrum…
Ett paddy field, risfält I motljusDen fina kyrkan i Velankanni vid soluppgångenSamosa I grytan i gatuköket
Veckans bilder vecka 7, 2023
Idag blir det tre bilder från min vistelse i Indien, 2004 – 2007. Tre olika bilder och ändå så “Indiska”. Den första är ett nyplanterat paddyfield, dvs ett risfält med plantor satta med handkraft i regelbundna avstånd mellan rader och mellan plantor. I motljuset ser man tydligt hur väl de är satta och vilken möda man lagt ner i fältet.
Den andra bilden är tagen ute vid kusten, vid Velankanni, en liten stad påverkad av portugiser under deras tid som kolonisatörer. Därav den ståtliga kyrkan i morgonljus. En ståtlig pjäs som på insidan har många av Indiens attribut. Ett kristet tempel i indisk tappning.
Den sista är ett “street photo” och det är så tacksamt att fota i Indiens otaliga och spännande gatumiljöer. Här ett gatukök som lagar friterade samosa, en väldigt god anrättning i all sin enkelhet. I bakgrunden den stor tesamovaren som också är så typisk i ett indiskt gathörn.
Tre bilder, med tre olika innehåll och berättelse. Männen i gathörnet arbetar där var dag med hjälp av några yngre män. Kanske de skulle varit i skolan… Mitten bilden får vara symbol för Indiens tolerans för olika religioner och olika kulturer i ett och samma land. Dessvärre har det nuvarande styrande partiet med PM Modi i spetsen blivit allt mer intolerant… Riset är basföda och så viktigt för landets hushållning. Det är både arbets- och vattenkrävande, Vatten är en resurs som är begränsad i Indien och andra alternativa grödor börjar odlas nu…
Nu har det varit blåsigt, regnigt eller dimmigt och råkallt. Så det blir en arkivbild från i höstas. Det var ovanligt många flockar som rastade här i höstas i oktober. Många trastar, mest björk- men även rödvinge- och dubbeltrast. Men det här är några starar som samlats med en björktrast (de var fler). Och de landar gärna i de höga askarna hos grannen.
Bilden är delad i mitten av en diagonal som ger lite spänning i bilden. Stararna är på sin vakt och spanar efter sparvhök eller annan fara. Det var en av dessa knispriga höstdagar men blå himmel och nästan vindstilla. trevlig motiv och en god idé att dra söderut när mörker och kyla är i antågande.
Gräsänder simmade förbiFlocken av vitfågel lyste över SkäldervikenSödra delen av Sandön med kråkaDel av viken i motljusGråhäger fiskar i kanten av Vege å
Veckans bild vecka 6, 2023
Ytterligare bilder från i onsdags – utflykt till Utvälingen och Vegeås mynning. Sandön ligger utanför som en stor sandrevel med ett rikt fågelliv. Det är fint här och fågellivet ut vid ön är livligt. Ingen närkontakt dock – det är beträdnadsförbud och bryggan är inte utlagd. Men det blev lite bilder ändå. Gräsänder är trevlig och verkar vara vana vid folk som går längs stranden. En häger vid själva mynning var fullt upptagen med att fiska. Och måsar lyste vita när de kom i flock över Skälderviken tillsammans med kanadagäss.
Ljuset är inte så intensivt så här i början av februari men ger ett bra fotoljus. Det blev många miljöbilder och man kan se att här är det vassarna som dominerar – inget badparadis, ingen playa. Det lär dock vara fint på sandön vars norra hälft är vikt för badare under sommaren.
For till Munkebäck häromdagen för att spana efter hornuggla. Det lär finnas några stycken som har sökt sitt vinterviste i en gran. Och mycket riktigt där var några av dem – tre – fyra, svårt att få bra insyn i deras väl skyddade plats för att vänta ut dagen inför nattens jakter. Alltför svåra att se och än värre att få inom skotthåll för kameran. Ett foto från ifjol finns på bloggen! Sök på “hornuggla”.
Så det blir en bild på större hackspett. Hackspettar är det gott om och nu i början av februari är det inte bara födosök utan också lite revirinmutning.
Perspektiv från mark på fågel högt upp, inte så lyckat. Stammar ger lite riktningar och touch till bilden. Uruselt ljus.
Stenpir med skarv och Köpenhamns industrier i bakgrundenMitt i gruppen av solande skarv
Veckans bild, vecka 6 2023
Här två bilder av skarv som satt sig på stenpiren som går ut i Sundet vid Fortuna/Rydebäck. De njuter av den fina dagen med sol – första på det nya året 2023. Svallvågor kommer in från de stora båtarna som trafikerar Öresund, och de är många. Mitt i högen av skarv har även ett par trutar fått plats. Det är ett väldans väsen på skarvarna och alla tycks vara upptagna med att torka vingar och putsa fjäderdräkt. Säker viktig när kylan biter om natten.
Bakgrunden på första bilden påminner om att Sundet är ett vatten med stor påverkan av industrier, soptippar, avloppsutsläpp och annat. Nu är det mesta åtgärdat och Sundet är friskare. Och många vill bo här vid kusten. Trycket är stort på kommunerna längs Öresundskusten. Det är budskapet i bilden – natur och människor kan samsas till viss del. Sträckor utmed kusten måste skyddas och det finns många bra exempel på det.
Det blev många bilder den här veckan. En slags kompensation för alla missade veckor förut. Den här satt högst upp i ett päronträd och höll uppsikt över fågelmataren. Den är nog mest tänkt att utfodra fasaner och andra jaktbara fåglar. Sparvarna kommer inte bli stekt, det är nog bara kungligheter som konsumerar stekta sparvar…
Rätt ljus med lågt stående sol och fin blå himmel. Även om det inte är det vanliga tillståndet här i Skåne så är det de tillfällen man tar med sig kameran. Man kan ju fundera på hur mycket bilder skulle beskäras och hur man ska fotoshoppa mm. Så här blev det i vart fall och det är ju en vanlig fågel här och man kan vara tacksam att småfåglarna kan åka snålskjuts på lite större vilt i kärva vintertider
En bra start på året med ett stort antal “veckans bild”. Det är bara att gilla läget, tack och beundra. Jo, nu i slutet av januari och början av februari samlas stora mängder svartfågel här i vår by. Det är både råkor och kråkor, men också kajor. De för lite/ibland mkt oväsen och sätter sig ofta i de höga träden här för att få lite överblick över nejden. Nog är det ätbart de främst spanar efter och tidig mornar sitter de på fälten när den lilla frosten tinat och de hittar, verkar det som, en hel del ätbart.
Här sitter ett utsnitt av flocken och det blir väldigt grafiskt svarta mot den ljusa bakgrunden. Trädets grenar är vackra och även de svarta. Kajan som lyft är lite suddig och ger en hum om att de är rätt snabba i det kala grenverket. vackert kaotiskt mönster som ändå ger en känsla av gemenskap.
Silver över viken och två svanarSvanarna i Salviken
Veckans bilder, vecka 5 2023
Här några av gårdagens bilder vid Salviken, viken som ligger söder om Barsebäck. En blåsig eftermiddag med uppsprickande molntäcke. Och just när solen bröt igenom tog jag dessa två bilder på knölsvan. Det var väldigt många av dem som låg i den skummande viken. Inte mycket annan fågel dock. Lite gäss, skarv och änder. En trevlig runda längs vattnet om än blåsig.
Kärnkraftverket dominerar med sina två klossar. Det är tydligen helt avvecklat sedan många år – och skönt är det. Nu hotas med en ny start och det gillar vi inte. Sämst tänkbara ställe. Vi hoppas på att allt jämnas med marken och naturen återställs. Är återställning av marken medräknad i budget när det gäller ny kärnkraft? Stolligt är det.
Simmande skrattmås i vinterdräktoch svallvågorna slår in mot landoch bryterEtt försiktigt span
Veckans bonusbilder, vecka 5 2023
Här kommer ytterligare bilder den här veckan. Kunde inte låta bli. Den här måsen låg och följde svallvågorna en bit ut. Lite ensam därute samtidigt som den lät sitt missnöje låta, eller om det var ett nöjt läte? Den tog sig snart i land och mot den mörka stranden och mörka havet gjorde den sig fint i sin så vita fjäderdräkt och röda fötter/ben. På sommaren blir huvudet mörkbrunt och då ser den ut som vi är vana att se den.
Det blev en serie bilder där den går i strandkanten letandes efter något ätbart. Röda ben gör sig också bra och den här dagen när solen sken blev måsen verkligt fotogenisk.
