Oktober och en klassiker, Joseph Conrads, Mörkrets hjärta. En roman där flodbåtskaptenen, Marlow berättar om sina äventyr på Kongofloden och de människor han möter. Målet är en belgisk handelsstation i mörkrets hjärta, långt in i det okända Afrika. Det är där den nu dödssjuke elfenbensjägaren Kurtz har härjat.
En intressant och samtidigt obehaglig bok om förhållandena i det koloniala Afrika. Européer tar för sig och vi får en inblick i hur det var under det sena 1800-talet. Det är en fruktansvärd människosyn som råder. Flodbåtskaptenen har kanske större insikt, är mer human och är inte fullt så fördomsfull som många av bokens andra karaktärer.
Vi tyckte boken var intressant om än lite svårläst. Vi förfasade oss över hur européer betedde sig för lite mer än bara hundra år sedan. Och hur vi beter oss idag.?
Och så hann vi även med att kommentera årets nobelpris i litteratur; Bob Dylan, otippat, kul, och den stora frågan; kommer han den 10 december?
Författare, Joyce Carol Oates, hyllad och med bästsäljare som Blond. Oerhört produktiv och med romaner som filmatiserats. Vi var taggade och förväntansfulla inför vår bok för september; Det var vi som var Mulvaneys. De 500 sidorna med mikroskopisk text avskräckte föga. Men vad hände, det var bara en i gruppen som läst klart på en månad, vi andra tappade sugen efter; 30 – 100 -125 sidor typ. Vi som inte riktigt orkade vi var överens om att boken var mångordig. Vardagshändelser beskrevs över många sidor utbroderade i alltför många associationer. Kanske inte svårläst men snarare svårt att ge sig hän och uppslukas av eller ens fokusera på den.
Romanen är ett familjedrama som utspelar sig på landet på en gård norr om New York. En sorglig historia om en familj som lyckats bra men som på grund av trångsynthet, fördomar och allmän dumhet råkar i stor sorg och elände.
Vi som inte läst hela romanen har gett oss katten på att vi ska klara av det trots den dystra handlingen som kommer först senare i boken.
Det här är Mankells fristående fortsättning på “Italienska skor”, som vi läst tidigare.
De svenska gummistövlarna följer med oss genom boken som en röd tråd. Och i slutet kommer de äntligen till det lilla samhällets lanthandel vid bryggan i skärgården.
Huvudpersonen, läkaren, är en grumpy old man, som blir anklagad för mordbrand. På sitt eget hus ute på ön. Vi får följa honom i vardagen; morgonbad, inköp av kinesiska kläder, funderingar kring livet och åldrandet och hans märkliga nyfikenhet. Och hur han reagerar på beskyllningar. En ny brand sätter stopp för dem. Men vem är det som eldar?
Vi gillade boken om än den blev lite långsam vid halvtid. Men hade Mankell koll på Sverige 2015? Lanthandeln är troligen nerlagd och några stövlar har inte tillverkats i Sverige de senaste 20 åren.
Jonathan Tropper skriver om den frånskilde Silver som lever på sparlåga i ungkarlshuset Versailles och delar sina dagar och tankar med två likasinnade, Jack och Oliver. De gör de bland annat genom att gubbsjukt spana på unga collagetjejer vid poolen. Silver är dödsjuk och vägrar operera sig (av ex fruns blivande man). Omgivningen är generös gentemot Silver, det kan vara hans sista dagar. Han får god kontakt med sin dotter (en av de få vettiga människorna i romanen) som han försummat i stort sett under hela hennes uppväxt.
Relationsproblem, familjedrama, identitetskriser och oväntade ljusglimtar, här finns allt.
Är det här en bra bok som skildrar människor med värme, humor och insikt eller är det ett verk av en 45-åring med bekräftelsebehov? Språket är levande med träffsäkra dialoger. Det är bra flyt! Eller?
Våra omdömen gick isär. 3 – 2 till bokens fördel. Dissad för den märkliga människosynen och då en kvinnosyn som tillhör en gången tid. Dåligt språk och plumpa sexinslag.
Gillad för skildringen som sådan, den berör. Flytet i historien och avslutningen (som vi inte avslöjar). En skildring av dagens USA bakom glittriga fasader. Läsvärd och en roman som lätt kan filmatiseras.
Pressomdöme, “tragikomisk, smart och oemotståndlig” Aftonbladet
Ett nytt grepp i litteraturen, Virginia Wolf lät folks tankar föra berättelsen vidare. Det hela utspelar sig strax efter 1:a världskrigets slut och under en enda dag.
Några av romanens personer;
Mrs Dalloway – upper class med en positiv livssyn,
lärarinnan – välutbildad men bitter,
en ungdoms kärlek till mrs D återvänder från Indien och
ett kärlekspar där mannen är skadad av kriget
De är några av dem som vi får följa. Ett drama som trots allt avslutas med en fest.
En bra eller totalt vedervärdig bok – det rådde delade meningar i vår grupp.
BRA;
En roman som speglar folks inre känslor och sinnestämningar. Som sas inledningsvis – Virginia Wolf använde ett nytt grepp och det för nästan hundra år sedan. Ett drama som skildras genom de olika personernas inre liv. Boken kom ut 1925.
DÅLIG;
Svårgreppad, svårt språk och ingenting hände.
Det som börjar bra slutar med platt fall. Romanen inleds med att Elsa, nybliven änka stalkar resenärer till Arlanda och vidare ut i världen. Vi får dessutom följa Isabelle och Carina, två väninnor som hamnar på den engelska landsbygden där de kommer att driva ett B&B.
Slumpen/ödet för de tre kvinnorna samman och det är nu romanen blir en uppsjö av klichéer och fördomar, en sängkammarfars. Ett förflutet, en samling odugliga män, ersätts med ett gäng drömprinsar. Roligt, billigt eller bara pinsamt dålig litteratur.
Vi i cirkeln var rätt överens om att det var en dålig bok. Ett försök till en feel-goodroman och visst, lite spekulativa sexinslag och lyckligt slut. Men det var allt.
Åsa Hellberg skrev boken.
William Stoner, uppvuxen på ett litet lantbruk i den amerikanska Mellanvästern, är mannen vars liv vi får följa. Han förväntas ta över gården, men ödet, eller om det är hans egen vilja, vill annorlunda. Han blir kvar på universitetet där han finner litteratur betydligt mer intressant än agronomi. Vi följer W i den akademiska karriären och hur W träffar en kvinna, gifter sig och bildar familj.
Är han misslyckad i sin lärar/vetenskapliga gärning och hur kommer det sig att giftermål och familjeliv blir en katastrof?
Vi som får följa William genom livet blir lite stressade av hans mesighet och avsaknad av handlingskraft. Men hur var det vid sekelskiftet (1800 – 1900) och framöver, första världskriget och senare depressionen. Om man sätter det hela i sitt samanhang blir det mer begripligt.
John Williams, författare till boken är en god berättare och ger oss insikt i vad som händer inom huvudpersonen, William och hur han lever sitt liv med Edith och Grace, fru respektive dotter.
Det är en fascinerande berättelse, och vi funderar kring; hur mycket är självupplevt och hur mycket har J Williams spånat?
Konflikten mellan Stoner och den nye prefekten är säkert något även akademikern John Williams sett i sin närhet.
Vårt omdöme var enhälligt; en bra bok, en av de bättre vi läst och som vi varmt rekommenderar.
Andra omdömen;
En gripande roman.
Välgestaltad, vackert skriven.
Så djupt rörande att den tar andan ur dig.
Mars månad och boken Silverkrona av Anna Jansson, var bokklubbens samtalsämne för kvällen. Bra, ok, dålig – omdömena var skiftande om denna deckare som utspelar sig på Gotland. Hjälte och deckare/kriminalaren är i Annas bok Maria Wern. – Gott med en kvinnlig hjälte som ger boken en annan vinkling än om hjälten heter Wallander tex.
Språket är ibland överdrivet målande och lite jobbigt, inte en rak text som Richard Fords Kanada, som är raka motsatsen. Karaktärerna har nästan alla sina problem; alkohol, psykiska, olycklig barndom ojvovoj, och det känns lite too much. I början av romanen begås ett mord. Vi får veta vem en av personerna är men inte vem själva mördaren är. Klassiskt. Och hur svårt var det att lista ut det? Naturligtvis kastas det ut misstankar hit och dit men snart anar vi … Läs den så får du svar, eller ta tag i något trevligare att läsa.
Februari och Selma Lagerlöf, författaren som bott och drivit flickskola i Landskrona. Museet i stan har en liten utställning om henne. På Drottninggatan låg skolan, en rätt liten skola och några kvarter därifrån bodde hon själv. Annars är det nog Värmland och Sunne som man kopplar ihop med Selma.
Jo, vi läste två berättelser, de var rätt korta, av henne nu till mötet i februari; Herr Arnes penningar och Körkarlen. Båda två lite ruggiga sagor/berättelser. Ond bråd död, onda och goda människor figurerar i båda historierna. Berättelserna är nästan gastkramande, och ger en inblick i dåtidens vardagsliv med umbäranden och elände samtidigt som människors godhet är närvarande. Och till viss mån godtrogenhet som blir så fel.
Romanerna/novellerna var lättlästa trots det lite ålderdomliga språket. Herr Arnes penningar är det mer “action” i än i Körkarlen. I båda finns en religös underton och även det speglar samtiden – religionen spelade en betydligt större roll för 100 år sedan då historierna utspelar sig.
Vi var alla överens om att det här är två klassiker som är trevligt att ha läst, Selma är ju trots en av våra mest berömda författare och tilldelades Nobelpriset 1909.
Vidare visar dessa två berättelser på en förskräcklig kvinnosyn. Det var kvinnans ansvar att hålla ihop familjen och bedrövliga karlslokar gick fria. Vid denna tid var också lungsot en del av vardagen och ett reellt hot. Lungsot eller TBC drabbade oftast de mest utsatta i samhället, de fattiga som var synnerligen trångbodda och under dåliga sanitära förhållanden.
Januariboken var Henning Mankells roman, Italiensk skor. Det är en berättelse om några udda människor och deras olika öden. Huvudpersonen Fredrik har isolerat sig på en skärgårdsö. En dag kommer Harriet gående över isen med sin rollator, Fredriks ungdomskärlek som han svek. Under den korta tid de var tillsammans lovade Fredrik att ta Harriet till en skogstjärn. Han ska infria löftet; Det blir starten på romanen som sedan väver ihop de olika människorna i berättelsen. Samtidigt får Fredrik vetskap om att han har en dotter som gör att han trots allt förändras.
Vi tyckte det var en bra bok som gav karaktärerna liv. En parentes; (Några märkliga incidenter reagerade vi på, några händelser som kändes främmande och inte överensstämma med Fredrik som vi lärt känna.) Och nu är vi lite nyfikna på fortsättningen; Svenska gummistövlar.
Mankell är kanske mest känd för sina kriminalare och Kurt Wallander i Ystad. Med Italienska skor visar han att han även behärskade andra format.
