Idag hemresa efter fem intensiva trädgårdsdagar. Så på väg ut mot flygplatsen stannar vi till för designad trädgård och lunch. Trädgården till ett parhus som vi besökte idag var lagom stor, ca 1.000 kvadratmeter. Designad för 20 år sedan av den 90-årig damen vi besökte häromdagen. Träden som planterades då för 20 år sedan har nått lagom storlek och i alla klättrar rosor i olika färg och typ, imponerande. Här fick vi se en klättrande Iceberg, den som vi har därhemma.
Efter den här resan kommer det att hända mycket i vår trädgård, hoppas vi. Fler rosor och japanska lönnar mm, önskelistan kommer att förlängas!
Åter två trädgårdar och nu på em den allra bästa Ninfa. Men först G della L, en trädgård med många rum med olika stilar. Överallt fina blommande rosor och för oss exotiska växter. Tom häggen var mer rik- och storblommande än hemma. En näktergal underhöll tillsammans m några andra fåglar och grodorna kväkte i den stora dammen. Regn i luften men uppehåll.
Ninfa var som sagt resans clue, och förväntningarna infriades trots att det regnade lite till o från. N är en medeltida ruinstad som nu är en fantastisk trädgård med ett överflöd av intressanta växter i massor. Genom trädgården porlar och forsar vatten som ger hela parken liv. Googla på Ninfa och läs vad Monty Don har sagt om trädgården. Efter ett besök håller man med honom.
Tillägg; vår lunch åt vi i en liten bergsby inte långt fr Ninfa. Inte långt men vägen ormade sig upp med många hårnålskurvor. Sermoneta heter den och var verkligen en liten levande by med sina trånga gränder, kastell o kyrka. Bild kommer senare. Och lunch blev gott bröd m ost, skinka och vin.
Det här var en riktig höjdare. I går kväll fick jag tillfälle att prova den här goda IPAn, Green Killer, en belgisk IPA som fanns här på hotellets bar. God beska med sting och en lagom balanserad sötma. Bra fruktigt skum höjer och helheten är imponerande. Bryggeriet, Brasserie de Silly, låter som om någon skojar, men orten där det bryggs heter tydligen Silly. Men ölen är allt annat än silly.
Villa d’Este var vårt stora mål för dagen. Det är en slottsliknande byggnad i staden Tivoli här utanför Rom. Och den är den som har den berömda fontänträdgården. Vatten tas ur en å/flod och returneras för att inte störa vattendraget. Det var en häftig trädgård/park med imponerande träd o annan grönska och allt vatten på olika nivåer i fontäner, fall och dammar. Oj oj oj, så impade vi blev.
På eftermiddagen fortsatte vi till en liten vingård utanför Frascati, 5 ha med vin och oliver. Vinstockarna såg gamla och knotiga ut men spirade med friska nya skott med antydan till blomklasar. En bonus, vi fick hälsa på två nyfikna åsnor. Efter presentation av gård och dragdjur fick vi prova gårdens viner: ett vitt, ett rött och ett efterrättsvin. Suveränt.
Vi startade tidigt för att besöka Vatikanens trädgårdar. Vi fick se många olika typer av park/trädgård. Det var en engelsk, en fransk och en italiensk och däremellan välansade gräsmattor. Förrymda gröna papegojor, parakiter, hade börjat häcka i palmerna. De förde ett trivsamt oväsen och var flitiga med sina byggen. Det finns många exotiska träd i trädgården men för oss är pinjeträd och andra inhemska arter nog så exotiska.
Efter trädgårdarna fick vi tillfälle att besöka Sixtinska kapellet, påvens privata kapell med alla dessa berömda målningar. Här var det massor av folk, ca 30.000 per dag besöker Vatikan museet och kapellet.
Roseto di V var också en upplevelse. En äldre dam, 90, berättade om sin 2ha stora skapelse. Maresa, som hon heter är trädgårdsarkitekt och hemma i sin egen täppa har hon kunnat ta ut svängarna. Här fick vi se en mångfald av blommande stora busk- och klängrosor. Det här var en riktigt spännande trädgård. Mycket grönska i träd och buskar och överallt dessa klättrande magnifika rosor.
Idag fm ägnade vi åt rosor; 7000 rosbuskar och 500 0 sorter. Allt planterat i en sluttning av Sabinerbergen med en tanke om porlande vatten och spektakulära fontäner. Många blommade och många var på G. De flesta riktigt fina, en allsköns blandning. Skötsel eftersatt pga finanskris, men nu verkar ambition och omsorg komma åter. Lunch i anslutning till rosenträdgården, ett relativt nybyggt ställe med god mat. Sicken lunch.
På eftermiddagen besökte vi Villa Aldobrandini, som ligger högt med utsikt över Frascati och vidare bort mot Rom. I fjärran kunde vi se ett solglittrande Medelhav. Vår guide berättade historien om villan och dess olika ägare. Prinsen, som nu äger villan, visade sig ett kort ögonblick på gårdsplanen. Vi fick guidning av trädgård och den vattenanläggning som en gång försörjt fontäner mm med vatten. Nu är vatten bristvara och prinsen säljer nu sitt vatten t kommunen. Vi fick även se urgamla knotiga plantaner.
Nu har vårt stora trädgårdsäventyr startat . Redan kl sex imorse drog vi iväg, flyg fr Kastrup och nu i en gammal stad utanför Rom, Frascati. En gammal (det är alla Italiens städer) med fina villas m ommurade trädgårdar många m knotiga olivträd. En vacker plats med en häftig utsikt över Rom:
Här blommar rubinia, kastanjer, fläder och jarsmin, det är som vår försommar. Och mer ska vi få se. Här några bilder från em:
Och efter vandring runt i Frescati bland gamla hus och lantlig miljö fick vi tillfälle att prova poolen. 25 grader och väldigt badbart, skönt.
From Skåne with love. En IPA med många olika humle verkade lovande. Men ack, en salig röra av Björnklister, syntetisk målarfärg och lite citrus. En bedrövlig produkt. Den är bryggd av både korn- och vetemalt. Socker är tillsatt och det borde höja ölen något, men nä det gör det inte.
Det sägs att olika stammar av jäst ska ge ölen en mer sammansatt smak, kanske, men inte till det bättre. Brettanomyces är släktet av jästsvampar som man brygger öl med. Därav uncle Brett.
Den är bryggd i Landskrona av Brekeriet Beer. Den 17 oktober 2016 testade jag en annan av deras öl. Även den sågades, så nu undviker jag Brekeriet ett tag.
Det är Svante Norrhem som har skrivit biografin över paret Carl och Christina Piper. Det är en fascinerande historia om ett framgångsrikt par i Sverige på 1700-talet. Han, rådgivare till Karl XII. Tillfångatagen vid slaget vid Poltava och sedan krigsfånge fram till sin död. Hon affärskvinna och godsägare av ett flertal stora egenförvärvade egendomar. En historia om ett avskytt och beundrat par, genomkorrupta och giriga och samtidigt omtänksamma och djupt religiösa.
Historien, berättad av Svante, är resultat av en omfattande forskning i Riksarkivet, arkiv vid de olika godsen som Christina förvärvat, byggt om och byggt nytt och andra källor. Totalt har boken 221 noter. Boken är saklig, språket passande och vi får en känsla av hur det skulle kunna te sig att leva i Sverige för 300 år sedan och i den makthavande eliten.
För den som gillar historia är det här en bok högt upp på “att läsa-listan”. Så, gör det.
En annorlunda öl. Den skummar rejält och det första intrycket är julmustdoften. Den är mörk, malten är välrostad och slår igenom. Beskan är rejäl med några humle typiska för IPA. Beska, brödkaraktär och en uns av citrus. Men Systembolagets idé om lakritsfudge är svår att bekräfta. Alkoholhalten är relativ hög (lite onödigt) men sötman låg och det gillar jag.
Bryggeriet är Modernista Brewery i Stockholm – bra jobbat. De har många intressanta sorter.
