Summering 3

Den ekologiska odlingen ökar. Men det går långsamt. Ökningen är störst när det gäller exportgrödor. Självklart, det är där det finns mest att tjäna, och efterfrågan i Väst ökar. Vi vill ha obesprutade matvaror.
För Indiens småbönder kan det vara en ekonomisk fördel att ställa om till ekologiskt. Insatsmedel från den egna gården kostar arbete, medan externa insatser kräver ekonomisk insats. Lånehajar är ett stort problem på landsbygden och lånebehovet minskar för ekologiska bönder. Också en anledning att ställa om.
Och när man skriver om lantbruk kan man inte undvika att komma in på GMO, genmodifierade växter. Det finns ett stort motstånd mot GMO i Indien.
Min stora invändning mot GMO;
GMO tar ifrån bönderna den självklara rätten att ta sitt eget utsäde. GMO ger utsädesföretaget patent på frö. Det är förödande för småbönder.
Deltagande förädling har praktiserats och fungerar väl. Det ger inga vinster till utsädesbolag och det är den stora anledningen till att det inte praktiseras mer.

DSC_6103copy
Utsäde som sparats av småbönder själva
Här är det sorghum, en röd variant

Summering 2

Gråsparvarna i Jodphur hade försvunnit berättade hotellägaren när vi satt på taket och åt parotha en kväll.
Det finns många indikationer på att miljön inte mår så bra i Indien.
Gamarna har jag redan berättat om.
Vattnet i Indiens floder är förorenat och när man står på stranden av Yamunafloden känner man en avloppsstank som förtar alla eventuella vackra vyer.
Miljöproblemen är många! Och det blir ju inte bättre av alla miljöproblem som vi exporterat till Indien.
Textilindustri förorenar vattendrag för att vi ska kunna köpa billiga kläder.
Mediciner för vår marknad produceras på bekostnad av Indiens miljö!
Och listan kan göras lång.
Kommer den växande medelklassen i Indien att ställa krav på en renare miljö? Svenska konsumenter gör det inte!

DSC_4966
Damm i Jaiphur, ytvatten är utsatt
Styltlöpare i kanten

Summering 1

Första försöket till sammanfattning;
Indien är stort, jag har upplevt en bråkdel.
Kontrasterna är stora och påtagliga. Kontrasten mellan fattiga och rika är stor. Medelklassen ökar och då framförallt i de stora städerna. Konsumtionen ökar och den inhemska marknaden stärks. Många västerländska ovanor kommer. Ett exempel;
Matvanor med skräpmat har kommit och kombinerat med alltför lite motion gett stora hälsoproblem. Indiens antal diabetiker ökar lavinartat. Och sjukvården är kostsam för den enskilde.
En bättre fördelning av resurser hade Indien mått bra av.
(Men vad ska vi säga, med den skattepolitik som vi nu för här i Sverige?)

DSC_7105-copy
Byggarbetare i sydligaste Indien, ett låglönejobb för kvinnor

 

Chennai, IT-hub

Här i delstatens huvudort, Chennai, känner man en annan puls jämfört med den i Nilakottai eller Batlagundo.
Jag klev av vid Tambaram fvb till TEDE-trust. Det är i södra delarna av stan. Här har man byggt en IT-highway och de stora dataföretagen har kontor här, stora komplex. Hela staden är sammanbunden i ett stort nätverk och här konkurrera man med städer som Bangalore om datajobb.
Medelklassen ökar och då också en önskan om ett bättre boende. Husen runt Ranganathans farm är ett exempel. Här några bilder genom taxirutan, och sådana här lägenhetsbyggen omger hela Chennai.

20140228-051843.jpg

20140228-051855.jpg

Borta bra hemma bäst

Och den som har varit ute och rest har alltid mycket att berätta.
Efter en lång resa, start kl 6.00 tisdag morgon från byn och till Landskrona vid fyra på em onsdag, är jag nu hemma.
Och idag torsdag är det lagom dimmigt, vår i luften och kaffe i koppen utan socker. Avvänjningen har börjat.
Bilder ska till datorn, kläder tvättas och jag ska “landa”.
I helgen kommer en analys av vad jag upplevt i detta fantastiska/magiska/märkliga/motsägelsefulla/vackra/gästvänliga/korrupta/makalösa land.
Men iallafall en summering typ!
Dagens bild, vintergäck hemma i trädgården.

20140227-140007.jpg

Sjukvård och mat

Lördag morgon kommer en ambulans in i byn. Ut kommer två sköterskor och en läkare. Det är dags att kolla upp hälsoläget hos de små. Samtidigt ska man ge poliospruta till några – trodde jag. Men vaccinet får man som ett par droppar, sen är det klart. De allra minsta vägs och mäts, som på BVC.
Den stora hälsobristen är ensidig kost. Man äter mycket ris och inte mycket grönsaker. De fattiga i byn är mest utsatta. De som tillhör schedule cast får köpa riset billigt. Ett sätt att fördela och se till att man har mat för dagen. SC är de som är dalither eller tillhör kast som är missgynnad.
Kastsystemet i Indien är en hel vetenskap. Det är inte avskaffat, vilket många tror. Man får dock inte diskriminera med hänseende till kast.
Bild på sjukstugan och bild på affären där det subventionerade riset säljs. Kvinnan på bild är Jayalalitha, Chief Minister of Tamil Nadu.

20140227-060626.jpg

20140227-060750.jpg

Droppbevattning

Drip-irrigation, eller droppbevattning är ett sätt att minska vattenförbrukningen. Staten ger bidrag till olika åtgärder för att minska konsumtionen.
Som små tunna ormar ringlar sig pvc-slangarna genom fälten. Vattnet kommer dit det ska.
Och visst är det så. Minskad åtgång desto lättare borde det vara att återställa grundvattnet till normalnivå.
Ris och bananer behöver mycket vatten, medan hirs och sorghum är mindre krävande. En omställning till, för klimat och vattennivå mer lämpliga grödor, är viktigt för Tamil Nadu.

20140226-210921.jpg

Hos TEDE-trust

Igår mellanlandade jag på Ranganathans TEDE-trust. Det är en NGO som R startade för 30 år sedan tillsammans med en svensk. Då var det ekologisk odling som stod på agendan och så är det till stor del även idag.
Marknadsföringen av ekologiska produkter sköter organisationen numera hemifrån i en liten butik. R har en liten farm på några acres. Jag får en liten guidad tur i kvällens mörker av dotterns lilla dotter, Rs barbarn mao.
Hon pekar med ficklampan på tomater, brinjal, bitter goud, bananer och mycket annat.
Men runt gården har nu nya hus vuxit upp; lägenhetskomplex och de är stora. På baksidan av farmen är de nära och kolossala.

20140226-203759.jpg

20140226-203812.jpg

20140226-203830.jpg

20140226-203845.jpg

Sista dagen i Vilenaykanpatti

Tidig morgon, solen ger en morgonrodnad som jag inte sett förr. Kanske för att det är tidigt och jag är uppe tidigare än vanligt. Det är tyst och stilla – nej inte då. Men lite mindre ljud än vanligt.
Och dagen tillbringade jag med att vandra ut, kika fågel och natur. En uggla! Eurasien Eagle Owl.
Och lunch på Menaksi Bavahn i Batlagundo. Regn på hemvägen men med bra skydd bakpå Enfielden.
Middag hos Mohan.
Imorron drar jag iväg härifrån, tidigt, för att hälsa på en annan organisation, TEDE-trust och Mr Ranganathan. Hans organisation är inriktade på ekologisk odling och marknadsföring av ekoprodukter.
Och sedan vidare till flygplatsen i Chennai fvb hem till L-A
Ett och annat inlägg till kommer, om ett par dar eller så.
Lite summering och några bilder jag bara måste få dela med mig av blir det.
Ha det tills dess.

20140224-164035.jpg